Kär i min halvbror 2

Kapitel 14

(Dagen efter från förra kapitlet) <3
Camerons perspektiv.
Jag vaknade först av allihopa. Jag hade världens huvudvärk, bakfull det var inget att leka med. Jag såg hur Gabriella hade dreglat ner hela kudden. Hennes hår såg ut som ett fågelbo.
-Vad gör du vaken nu? Viskade Joel.
-Huvudvärk. Flinade jag.
-Samma här, blir du med och hämtar tablett? Frågade Joel. Jag nickade och gick ur sängen.
Klockan var bara 07:20. Vi gick ner tyst i trappen. Röster hördes nerifrån. Vi gick ut till köket och där stod Maria och pratade med pappa. Varför var han här?
-Godmorgon killar. Sa Maria och granskade oss upp och ner. Vi insåg då att vi bara hade gått ner i kalsonger.
-Vad undrade ni på? Frågade Maria stelt.
-Alvedon. Sa jag.
Maria öppnade ett skåp och tog ut en varsin alvedon till oss. Vi tog vatten och svalde tabletten. Vi gick sedan upp. Tjejerna låg fortfarande och sov.
Jag la mig tätt bredvid Gabriella. Jag strök min hand över hennes nakna överkropp. Hon vaknade till litegrann och la sitt huvud på min överkropp. Medan hon hade huvudet på mitt ena bröst hade hon sin ena arm på min mage.
-Sover Gabriella? Frågade Rebecka tröttsamt.
-Ja. Sa jag.
Jag flyttade på Gabriellas huvud och la mig i samma höjd som henne. Jag la mitt ansikte mot hennes. Jag blåste henne i ansiktet.
-Cameron... suckade hon.
-Vakna nu. Sa jag.
Gabriella knuffade bara bort mig och somnade om.
-GABRIELLA UPP OCH HOPPA! Skrek Rebecka.
-Men varför? Sa Gabriella surt och tröttsamt.
-Ingen annan sover förutom du. Suckade Rebecka.
-Synd. Suckade Gabriella.
Gabriella drog täcket över huvudet. Rebecka ställde sig upp och gick mot Gabriellas säng. Hon tog tag i Gabriellas ben och drog henne ur sängen.
-Sluta. Sa Gabriella surt.
-Somna inte om då.
-

Gabriellas perspektiv.
Rebecka och Joel hade åkt hem och Cameron var kvar hemma hos mig. Men idag skulle han faktiskt inte sova här. Han bodde hos en fosterfamilj nu och dem ville att han skulle vara hemma hos dem ett tag. Cameron har inte ens bott där en hel vecka utan han har varit hos mig istället.
-
Cameron tog med sin väska och gick. Han glömde sin jacka men jag hann inte ropa på honom innan han hade försvunnit. Mamma hade åkt till mormor och morfar bara för mormor fyllde idag. Jag ville med men mamma sa att jag kunde stanna hemma, jag visste inte direkt varför.
Jag gick fram till Camerons jacka som hängde på en ensam krok. Jag öppnade ena jackfickan. Där i låg en tändare. Jag kollade i den andra jackfickan. Där låg ett cigarettpaket. Jag blev helt stum. Visst jag hade sett Cameron röka med Joel på skolgården. Men jag hade inte sett honom röka sen dess och det var ett jättebra tag sedan. Jag öppnade cigarettpaket och såg att det fanns tre cigaretter kvar.
Jag hörde knackningar på dörren, jag hann inte släppa cigarettpaketet innan jag såg Cameron stå vid dörren.
-Varför håller du i det där? Frågade Cameron.
-Jag hittade det i din jacka. Sa jag.
-Snokar du i andras jackor? Flinade Cameron. Han verkade inte vara orolig vad jag skulle tycka om att det låg ett cigarettpaket i hans ficka.
Jag flinade och la ner paketet i hans jackficka igen.
-Jag kom hit för att hämta jackan. Sa han.
Jag gav honom jackan.
-Varsågod. Sa jag.
-Vill du med hem? Frågade Cameron.
Jag nickade.
Jag sprang upp och hämtade min laddare och satte på mig mina jeans. Jag gick sedan ner till Cameron igen. Vi gick ut och gick på vägen hem till honom.
-Varför kollade du i min jacka? Sa Cameron och kollade på mig.
-Jag var nyfiken. Flinade jag.
-Du visste väl att jag rökte? Sa han sedan.
-Ja eller jag har inte sett dig göra det på ett tag. Sa jag.
-Jag har försökt sluta.
-Gick det inte bra eller? Sa jag och ställde mig framför honom.
Vi stod mitt i vägen.
-Nej. Sa han och la sina armar runt mig.
Cameron tog sina händer i sina fickor och tog fram cigarettpaketet och tändaren. Han stoppade cigaretten mellan sina läppar. Han drog sig undan litegrann och höll sin ena hand för cigaretten medan han tände på cigaretten. Cameron sög in röken. Röken kom ut från hans näsa och munnen.
-Vill du testa? Frågade Cameron.
-Alltså mamma kommer döda mig om hon kommer på mig. Sa jag.
-Aja det är ditt val. Log Cameron och sög in röken igen.
Jag gick närmare honom och jag kunde känna röklukten från honom. Cameron satte cigaretten mellan sina läppar medan han tog fram sin mobil. Jag tog tag i cigaretten mellan hans läppar. Cameron kollade frågande på mig. Jag höll i cigaretten ett tag innan jag satte cigaretten mellan mina torra läppar. Jag sög in röken. Jag började hosta. Cameron flinade. Jag försökte igen men jag hostade igen. Cameron tog cigaretten ifrån mig. Han sög in mycket rök som han sedan blåste på mig. Jag ställde mig på tå och kysste honom. Kyssen smakade rök.
Vi fortsatte gå hem till honom. Jag la mina armar i kors på bröstet. Det var ingen värme ute längre. Cameron saktade ner och gick bakom mig istället. Jag kollade bak på honom. Han la sina armar runt mig medan vi gick. Min Cameron.
-
Cameron låste upp ytterdörren. Eftersom Cameron bodde i en fosterfamilj bodde det såklart fler barn. Och det var ett speciellt barn som försökte rymma, det var därför Cameron behövde låsa upp ytterdörren. Man måste alltid låsa efter sig.
-Hej Cameron. Ropade en äldre kvinna som måste vara mamman i familjen.
-Hej. Svarade Cameron.
-Är allt bra med dig? Ropade kvinnan oroligt.
-Ja. Sa Cameron och gick iväg. Jag följde efter honom.
Han gick in i köket där det satt massa människor, jag blev lite blyg.
-Vem är tjejen? Sa en liten kille.
-Min flickvän. Sa Cameron.
-Hej Camerons flickvän. Sa killen igen.
-Hej. Sa jag och log litegrann.
-Sätt er. Sa mamman.
Det fanns bara en stol, Cameron satte sig ner på den och flinade mot mig. Jag gav honom mördarblicken.
-Ska jag slå ner honom åt dig? Sa en annan kille.
-Det går bra. Flinade jag.
Jag satte mig i Camerons famn.
Camerons fostermamman hade kort brunt lockigt hår ner till axlarna. Hon hade mörka ögon. Bruna. Som Cameron. Hon hade rynkor i ansiktet. Hon var ändå lite mullig i ansiktet. Hela hon var ganska mullig. Men det var en fin mamma. Hon var runt 45 årsåldern.
Fosterpappan hade kort svart hår. Han såg utländsk ut. Hans ögon var också mörka. Han var runt 50 årsåldern. Han var hyfsat muskulös såg det ut som.
-
Vi gick upp på Camerons rum. Hans förra rum var betydligt mycket finare. Han hade inte ens en dubbelsäng här. Fostermamman hade kommit in med en madrass till mig. Och täcken och kuddar.
-Vill du ligga på madrassen? Frågade Cameron.
-Jag vill ligga bredvid dig. Svarade jag.
-Vi får väl dela på sängen. Sa Cameron och log. Jag nickade.
Cameron satte sig ner i sängen. Jag gjorde detsamma. Cameron kollade på mig snabbt och sedan kollade han bort.
-Vad är det? Sa jag.
-Ingenting. Svarade Cameron.
Jag la mig under täcket, Cameron gjorde också det.
Det var trångt i sängen. Cameron hade så långa ben så han tog hela platsen i sängen.
Jag la mig på sidan, mot dörren. Cameron drog mig närmare honom. Jag låg tätt intill Cameron. Hans nakna bröst mot min nakna rygg. Hans arm runt min nakna överkropp.
-Jag älskar dig Gabriella. Viskade Cameron i mitt öra. Det kittlades lite.
-Jag älskar dig med Cameron. Viskade jag och vände mig om och kysste honom. Han bevarade kyssen.
Vi låg tysta ett tag. Cameron slickade mig på kinden. Usch.
-Godnatt. Sa Cameron och pussade mig på huvudet.
-Godnatt. Svarade jag....
•
Omgomg äntligen ett kapitel!
Hoppas kapitlet blev bra.
Jag kommer börja skriva hur många ord jag har i kapitlen, om jag kommer ihåg.
Ha det bra <3
•1331 ord.