Kapitel 6

414 6 0
                                    

Camerons perspektiv.
Det var dagen innan julafton och jag hade fortfarande inte köpt julklapp till någon. Jag och Gabriella är ju inte ihop så det hade bara blivit fel om jag köpte något till henne. För då hade alla trott att det var något mellan oss. Pappa och Maria ville fira jul tillsammans. Jag fattade inte direkt varför men det är ju dem som bestämmer..
Vi skulle vara hemma hos dem, för vem vill vara hemma hos oss i det ruttna huset. Maria kommer tappa hakan när hon ser pappa igen. Inget illa menat mot pappa men det är sanning.
-Jag tycker du kan köpa något litet till henne. Sa Rebecka som höll i Joels hand.
-Vad gillar tjejer då? Frågade jag.
-Smink. Sa Joel.
-Gabriella är inte jätte förtjust i smink. Sa Rebecka tillbaka.
-Parfym? Frågade Joel.
-Det kan ju gå, men jag vet inte vilken lukt. Sa jag och sucka.
-Kom vi går in på kicks, där brukar det finnas något. Sa Rebecka.
-Den här luktar gott. Sa Rebecka sedan.
-Behöver ni hjälp? Frågade en i personalen.
-Ja, denna lilla pojken ska köpa parfym till sin flickvän. Sa Rebecka och pekade på mig.
-Ja okej, är det någon speciell doft du är ute efter? Frågade hon.
-Jag vet inte.
-Jag har denna parfymen som förslag. Sa personen.
-Den blir bra.
-Kom med.
Vi ställde oss lite längre bort. Hon tog med mig in i lagret, där ingen var.
-Jävlar vad het du är! Sa hon och tryckte sina läppar emot mina.
-Vad håller du på med? Sa jag.
-Ojsan, det var inte meningen.
Jag gick ut ur lagret och ställde mig i kön, jag betalade parfymen och gick ut till Joel och Rebecka.
Längre bort såg jag Katarina, Gabriellas gamla mobbare och gamla vän.
-Cameron herregud!! Skrek Katarina när hon såg mig.
-Tjena. Skrattade jag.
-Hörde att det var slut mellan dig och Gabbie. Sa hon.
-Det kanske var slut mellan dem, men de har hittat tillbaka till varann. Sa Rebecka.
-Är det sant? Sa Katarina frågande.
Jag ryckte på axlarna.
-Går du kvar på samma gymnasium? Frågade hon sedan.
-Ja, drivs du på ditt nya gymnasium? Frågade jag.
-Ja, men jag har ingen bra vän, jag går alltid runt och tänker på om jag vill byta tillbaka till den gamla skolan, men den linjen jag går nu, det är ju den linjen jag vill gå. Suckade hon.
-Stanna kvar på den linjen. Vänner finns utanför skolan. Sa jag med ett litet leende.
-Tack Cameron. Sa hon och kramade mig.
-
Jag gick upp på mitt rum och tog fram det inpackade paketet till Gabriella.
Jag undrar om detta ens var romantiskt att ge en parfym. Gillar hon ens att man ger henne en parfym.
Om vi är tillsammans på resan, kanske jag kan köpa något till henne där.
Resan? Hur kommer det gå? Flygrädd är jag inte direkt. Jag vet att Joel har varit utomlands ensam förut, så han kan ju allt detta med flygbuss osv. Vi skulle åka till Teneriffa.
Jag däckade i min säng. För klockan var hyfsat mycket.
Jag satte mig upp i sängen och svetten rann ner från min panna. Jag hade drömt det värsta man kunde drömt. Jag la mig ner igen och somnade.
24 december.
-God jul Cameron! Sa pappa surt.
-Vafan är det med dig?
-Maria vägra fira jul med oss, eller mig. Du fick gärna åka dit. Svarade pappa surt.
-Okej. Sa jag och klädde på mig.
-Sluta vara så feminin, har du gått och blivit bög! Skrek pappa.
-Vafan tror du jag är homo? Sa jag högt.
Jag har ingen problem med homosexuella men ens pappa kan fan inte säga så.
-Cameron svär inte åt mig för i helvete! Skrek pappa sedan.
-Du får svära åt mig men jag får fan inte svära åt dig?
-Nu håller du tyst! Sa pappa och drog till mig på kinden.
-Nu fan är det nog, dra åt helvete. Sa jag.
Jag gick ner och pappa jagade mig ner. Han tog tag i en sprit flaska och kastade den på mig.
-Är du helt sned i huvudet? Sa jag.
Pappa tog upp en ny sprit flaska och drack upp allt i den.
-Hejdå Cameron! Sa pappa och gick ut med sprit flaskor i handen.
Lyckad jul...
Sår på armarna och i ansiktet från flaskan pappa kastade har jag iallafall.
Jävla psykopat.
Jag tog Gabriellas julklapp och gick hem till henne.
Jag kände hur det rann blod på kinden. Det droppade blod på julklappen. Jag torkade bort det.
-Tja! Ropade Joel och Rebecka längre bort. Jag vill inte att de skulle se att jag hade bråkat med pappa. Men det gick inte så bra att undvika det.
-Vafan har hänt med dig?! Sa Joel högt.
-Bråkat med pappa.. sa jag och sedan berättade jag vad han hade gjort.
-Cameron han kan inte hålla på sådär. Du får fan säga ifrån.
-Tror du inte jag gör det eller? Sa jag högt.
-Jodå, men berätta för någon, han är sjuk i huvudet Cameron. Sa Joel.
-Jag vet.
-Varför gör han såhär mot dig ens? Frågade Rebecka.
-Han vill mig något illa antagligen. Suckade jag.
-Herregud, ens pappa kan inte hålla på sådär. Sa Rebecka.
-Nej, kom nu går vi. Sa jag.
Vi gick hem till Gabriella. Vi knackade på.
Jag kände hur det rann ännu mer blod.
-Hej på er. Sa Maria. Det var julpyntat i hela huset.
-Kära nån! Sa Maria och kollade på mig.
Jag kollade frågande på henne.
-Din kind.
-Det var pappa...
-Gjorde han det igen?
-ja.
-Om han gör det tredje gången så polisanmäler jag honom, okej? Sa Maria.
-Men han fortsätter ju om jag bor med honom?
-Du får bo här, han kan inte skada dig så mycket!
-Hej Gabriella! Sa Rebecka och kramade om henne.
Jag gick in med Maria i köket. Hon tvättade mitt sår.
-Aj. Sa jag och kände hur hon drog ut glasbitar.
Jag gick ut ifrån köket och gav Gabriella julklappen.
-Tack. Sa hon och gav mig en kram.
Gabriellas perspektiv.
-Varsågod. Sa Cameron och besvarade kramen.
Jag visste verkligen inte att John hade blivit en sån person. Han är så himla elak mot Cameron. Jag älskar att han ska få bo hos oss ett tag nu. Man vet inte vad som kommer hända då..
-Cameron jag tänkte på att du kanske vill ha ett eget rum, du kan ta gästrummet. Sa mamma med ett leende.
-Okej, tack. Sa Cameron.
-Vi reser ju snart. Sa jag till mamma.
-Ni måste lova att ta hand om varann! Sa mamma lite oroligt.
-Och du måste lova att ta hand om dig själv. Sa jag till mamma.

Julen spenderade med jättebra människor.
Men det enda jag längtade till nu var resan...

Kapitel 6.
Hoppas ni gillade kapitlet.
Camerons pappa kommer vara med farlig framöver.
Det kommer snart mer dirty scener.
Hoppas ni gillade kapitlet.
Ha det bra <3

Kär i min halvbror 2 Où les histoires vivent. Découvrez maintenant