Kapitel 3

1.3K 13 0
                                    

"Elen kommer nog tillbaka.."

Säger Felix med lugn röst.

När jag var mindre hade jag klastrofobi alltså att man inte kan vara i små utrymmen för en gång blev jag instängd i ett skåp.. Och det vill jag helst inte tänka på, det var verkligen hemskt..

Mina läppar börja darra..

Ryck upp din nu Juni! Jag ställer ner stereon med en duns..

"Du det är lugnt vi kommer komma ut snart.."

Säger han och klappar på min rygg..

Jag nickar och sätter mig ner

"Du.. Det här är som den reklamen när dom äter kakor när dom fastnar i hissen"

Säger jag och skrattar

"Haha ja det är det faktist, föresten jag heter Felix"

Säger han och räcker fram handen

"Aa jag vet.. Oj jag menar.. Jag heter Juni.."

"Åh coolt som månaden?"

"Haha aa det är därför jag heter Juni.. Jag är född då.."

Han börjar skratta och båda där sitter och skrattar på golvet..

Jag tar fram mobilen

"Ingen täckning.."

Säger jag och suckar

"Juni.. Vi är i en hiss.."

"Ah just ja.."

"Så du dansar?"

Frågar han och skrattar

"Ehmm japp i 10 år nu.."

"Aha du måste va bra!"

Jag kollar ner i marken och rodnar

Sen sitter vi bara och snackar om allt och inget..

"Elen borde kommit tillbaka nu.. Det har nästan gått två timmar!"

Säger Felix och reser sig

"Va!?"

Felix hjälper mig upp

Han börjar banka på hiss dörren

"Vänta så här gör dom i filmer!"

Jag försöker dra isär hiss dörrarna men det går inte så bra..

Felix börjar skratta

"Klockan är halv fem jag måste hem nu!"

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Ganska kort.. Men hoppas ni gillar den iaf<3

Två världarWhere stories live. Discover now