Två världar

Kapitel 41

Det kan inte vara sant? Är Felix död? Tog han sitt liv för mig?

"NEJ NEJ NEEEJ!!" Skriker jag så halva sjukhuset hör

"SNÄLLA NEJ!"

"VART ÄR HAN!" Skriker jag och är påväg att resa mig ur sängen.

"Han ska snart eskorteras vidare." Säger dem andre sköterskan

"Snälla snälla kan jag inte få säga hejdå.."

"Han är död Juni. Han finns inte mer"

"Snälla.."

"Du kan få säga ett sista hejdå. Han är i rum 212."

Jag hastar mig ur sängen letar rätt på rum 212, när jag kommer fram vågar jag inte gå in, jag kommer spegla en död Felix, en död pojkvän, min älskade. Mina tårar rinner ner för kinderna.

När jag rör handtaget blir jag alldeles kall. Jag öppnar sakta dörren, jag ser direkt sängen, jag ser att Felix ligger där, jag kan inte låta bli att rusa fram till honom, jag flyger på honom och kramar honom, men det var ingen Felix kram den var kall.. Och inga andetag. Inget leende på läpparna, jag gråter mot hans bröst som jag brukade göra förut när jag var ledsen. Det här är sista gången jag får ligga på hans bröst och gråta.

"Jag älskar dig Felix.." Viskar jag sakta med darrande röst.

Jag trycker sakta mina läppar mot hans.. Sen reser jag mig sakta, när jag är påväg ut börjar något pipa, samma pip som jag hörde i mitt rum. Jag vänder mig mot honom. Jag ser att hans bröstkorg åker upp och ner.

"Jag älskar dig Juni" säger han svagt

"Felix?"

"FELIX!!" Jag springer fram till honom

"Jag trodde att jag hade förlorat dig" jag kramar honom, jag känner hans arm runt mig

"Jag skulle aldrig lämna dig Juni."

Då öppnas dörren. Det är en manlig sköterska, han stirrar på mig med ilskna ögon.

"KAN DU INTE LÄSA? DET ÄR EN SKYLT PÅ DÖRREN! ABSOLUT INGET TILLTRÄDE UTAN MASK"

"Oj.." Säger jag

"UT UR RUMMET UNGA DAM!" Säger han och pekar mot dörren

"Men.. Men vad kommer hända med mig nu?"

"ja eftersom du inte hade mask på dig mot den farliga gasen så... Kommer du nog tuppa av när som helst" precis då kollar han på Felix

"HAN LEVER! HAN LEVER!" Skriker han

"SKÖTERSKA SKÖTERSKA!!" Skriker han och trycker på en knapp.

Då började allt gå så fort, flera stycken kom in, dom rullade iväg Felix i ett annat rum.

Jag kunde inte fatta det, Felix lever verkligen, han tänkte ta sitt liv för mig. Jag vet inte om jag ska vara glad eller ledsen, men jag borde vara glad. Felix lever ju?!

Jag går in till mitt rum igen.

"Hur mår du Juni?" Frågar sköterskan

"Jag mår bra, har bara lite skrubb sår här och var"

"Nej nej, det där med Felix"

"Aha, han lever.."

_______________________________________________________

Tack så mycket för allt stöd! Jag uppskattar det verkligen när ni säger

'Du är så bra på att skriva'

'Snälla fortsätt, storyn'

Osv..

Det gör mig verkligen motiverad att skriva mer.

Hoppas ni har det bra :*

Glöm inte att läsa complicated!