Två världar

Kapitel 30

"Varför är du så röd på kinden?" Frågar han när vi sitter i parken

, jag känner på kinden..

"Oj huh.." Jag vill säga fast.. Jag kan inte..

"Jag vet inte." Svarar jag kort, då ringer min telefon, mamma..

Jag tar upp den och svarar

"Mamma.." Svarar jag

"Juni! Jag är så ledsen jag vet inte vad som flög i mig!"

"Det skulle du tänkt på tidigare!" Halv skriker jag

"Nej Juni.. Snälla Juni.. Kom hem så reder vi ut allt.."

"Jag kommer strax" säger jag kort och lägger på..

"Var det din mamma Va?" Frågar Felix

Jag nickar

"Skulle du kunna stjusa hem mig?"

"Självklart sötnos"

När jag kommer hem sitter mamma vid köks bordet, jag går och sätter mig framför henne.

"Juni.. Vi måste prata", jag nickar

"Vad är det som händer mellan oss?"

"Jag vet inte? Du började!"

"Juni.. Jag är så så så ledsen"

"Du jobbar hela tiden"

"Inte sant!" Säger mamma, då ringer mammas telefon..

"Jag måste ta det här" säger hon sakta och reser på sig

"Mamma, vi skulle ju prata?"

"Vill du ha nå mat på bordet eller?!" Skriker hon på mig

"Mamma. Jag ger upp!! Du är VD! Du måste kunna säga ifrån ibland! Jag önska att du var som en vanlig mamma! Som kan sitta och lyssna om man har nått att säga! Men du pratar hellre med folk på ditt jobb!!!!" skriker jag och springer ut genom dörren, jag springer in i skogen, jag springer och springer, jag önska att jag var död just nu..jag önskar att jag inte fanns nå mer.. Jag bestämmer mig för att gå till det stora berget..

När jag kommer fram ser jag att dom har satt upp räcken.. Jag suckar.. Såklart.. Jag sparkar i gruset och går därifrån, allt är så himla pissat nu asså!

Jag tar upp min telefon och ringer Felix, han svarar inte..

Jag sitter på stenen en väldigt lång stund.. Jag vet inte vart jag ska ta vägen nu..

Efter nån timme jag har varit ute så bestämmer jag mig för att gå hemåt igen.

När jag öppnar dörren står mamma där och kysser nån man, jag står där med stora ögon

"MAMMA!?" Skriker jag,

men när mannen vänder sig mot mig blir jag ennu mer chockad! Oscars pappa?! Jag vill bara skrika!

"Juni?" Säger båda samtidigt

"Mamma? Vad händer?! DU och OSCARS pappa?!! Har du inge hjärta i kroppen eller? Så det här är vad du har sysslat med?! Vart med OSCARS pappa?!"

"Juni, låt mig förklara!" Säger mamma med orolig röst

"Nej nej nej nej!!! Jag vill inte ha någon förklaring! Jag går nu och kommer ALDRIG tillbaka! Jag köper ett eget hus! Jag är arton år!"

"Juni nu är du fjantig!"

"Mamma DU är fjantig! Du bestämmer inte över mig mer så jag drar!"

Jag börjar gå mot killarnas studio och hoppas att dom är där, och det var dom!

"Juni, är allt okej?" Frågar Oscar, men jag kan inte kolla på honom riktigt..

"Ja.. Eller.. Jag vet inte.. Oscar.. Har du vetat om våra föreldrar?"

"Vetat vad?!" Frågar han upprört

"Uh.. Du visste inte.."

"Juni?! Vad är det som händer?"

_______________________________________________________

Okej.. Jag gör så det blir bara mer och mer trubbel, hur ska jag fixa detta? Omajlord...

Hoppas ni har en bra dag, eller haft! Har haft husvisning hella veckan... Jippi...