Två världar

Kapitel 42

"VA?!" Säger båda sköterskorna samtidigt, då kan jag inte låta bli att le, ja han lever faktiskt. Han var död, men nu lever han. Jag kan inte riktigt fatta det själv heller.

"Vi är så glada för din skull men ju..."

Sen blev allt svart.

*Oscars POV*

Jag killarna och Engla hade nyss hört vad som har hänt, vi tog våra moppar och körde alldeles för fort till sjukhuset.

När vi kom fram gick Ogge fram till disken

"Hej ursäkta? Vi ska hälsa på Felix och Juni."

"Okej, Felix har just nu en operation och Juni svimmade och slog i huvudet, om jag ska vara ärligt ser det inte så ljust ut för någon just nu" säger tanten till oss och ser lite orolig ut. Jag tar armen runt Engla, vi börjar komma riktigt nära, RIKTIGT nära.

"Men ni kan sätta er så kan jag säga till när dom kan ta emot besök"

"Tack så mycket" säger Ogge, alla går och sätter sig. Alla ser riktigt deppiga och ledsna ut.

"Så vem ska twittra det...?" Frågar Omar

"Jag kan" säger jag och tar fram telefonen.

Dear foooers, we just arrived to the hospital. Felix get at surgery right now and Juni fainted and hit her head, really bad. The future don't look bright guys, hope for the best.

Jag twittrade det och suckade, alla svar strömmade in. Jag kollade på killarna det såg ut som om du skulle gråta. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.

Efter ungefär en timme sa hon att vi kunde träffa Juni, vi tog trapporna upp jag sprang ganska fort upp för, helt plötsligt hörde jag Engla skrika bakom mig. Jag vände mig fort om, hon låg i trappan.

"Engla gick det bra?!" Frågar jag och reser henne upp

"Nej, jag kan inte gå"

"Killar ni kan gå i förväg" ropar jag åt dom.

*Ogges POV*

Jag och Omar sprang upp resten av trapporna. Sem letade vi rätt på rätt rum, jag knackade och öppnade sedan, hon låg ensamen i en ganska liten säng, ingen var här förutom hon, jag såg en stor blod fläck på golvet som dom har försökt få bort.

"Juni.." Viskade jag ganska tyst, hon vrider sakta huvudet mot oss, hon såg förfärlig ut.

Alldeles blek, stora blå påsar under ögonen.

Jag hörde att hon försökte få ut ett hej men det lät mest som ett hest försök.

Jag och Omar gick fram till henne

"Hur mår du?" Frågar Omar, det lät verkligen som att han skulle gråta.

Men av juni hörde man knappt vad hon sa. Vi satt en stund bara tyst.

Tillslut så började hon säga, Felix, Felix, Felix.

________________________________________________________

Ni alla är så söta med era kommentarer <3