Ängel

Kapitel 1

~D/N's perspektiv

Nu var det äntligen sommarlov! 10 veckors ledighet framför mig. 3 veckor av sommarlovet skulle jag spendera i Finland hos min pappa. Jag längtade verkligen. Jag hade aldrig varit där förut och nu var det äntligen dags.

Jag och mamma skulle åka till flygplatsen om bara några minuter. Jag hade packat och jag var redo. Det ända som jag inte hade fixat ännu var en present till pappa. Men jag hade inte träffat honom på 8 år, hur skulle jag veta vad han ville ha? Mamma och pappa hade skilt sig när jag var 5 år gammal. Efter det hade pappa flyttat till Finland för att skaffa ett nytt liv. Han hade nu en ny fru, Emma. Henne hade jag inte träffat än. Pappa pratade alltid om hur snäll hon var på telefon. Men jag tvekade ändå. Jag hade lite svårt för det där med att pappa hade gått vidare efter mamma. För det hade verkligen inte mamma gjort. Jag var den ända hon hade. Jag var orolig för henne. Jag har aldrig varit borta från mamma såhär länge. Jag vet inte om hon kommer att ta hand om sig.

-D/N, det är dags att åka nu! Ropade mamma ifrån hallen.

-Jag kommer om 5! Ropade jag tillbaka och skyndade att springa på toaletten.

Bilresan till Arlanda skulle ta ungefär 3 timmar. Jag laddade upp med musik och lite smågodis i en påse. Jag försökte somna men kunde inte. Jag var pirrig i magen. Tänk om pappa inte alls var som jag trodde? Hur mycket skulle han ha förändrats på 8 år? Skulle jag känna igen honom?

Efter ett tag måste jag ändå lyckats somna eftersom mamma väckte mig när vi var utanför Arlanda.

-Vi är framme nu gumman. Sa hon och knackade mig lite lätt på axeln. Jag vaknade kvickt och såg mig omkring. Snart är jag påväg alltså.

Det var mycket folk på Arlanda. Jag var tvungen att hålla hårt i mammas hand för att inte tappa bort henne i den stora folkmassan. Vi stannade på en kinaresturang som fanns i flygplatsen och åt. Vi var tvugna att skynda oss eftersom att mitt plan gick om 2 och en halv timma. När vi ätit klart sprang vi till säkerhetskontrollen. Där var jag tvungen att säga hejdå till mamma. Jag kämpade för att hålla tårarna tillbaka.

- Var inte ledsen gumman. Det viktigaste för mig nu är att du har kul, då blir jag glad. Allt kommer att gå bra. Lova att du ringer om minsta lilla händer? Sa hon och kollade mig allvarligt i ögonen.

-Lovar. Sa jag tillbaka och kramade henne länge. Vi gick sedan åt varsitt håll.

När jag klarat säkerhetskontrollen så fick jag gå runt fritt. Mamma hade gett mig 200kr i fickpengar att handla för på flygplatsen. Jag gick in i den lilla shoppen och köpte godis som jag kunde äta under flygresan.

Efter en timme så fick man gå ombord på planet. Jag var spänd. Jag var lite halvt flygrädd och det var dessutom den första gången någonsin som jag skulle flyga helt själv.

Jag fick en fönsterplats bredvid en liten flicka och hennes mamma. Vi småpratade lite och det kändes redan bättre.

Resan tog 1 och en halv timme drygt. När jag kom fram möttes jag av en stark värme. Oj! Vilken temperaturskillnad det var idag. I Sverige hade vi bara haft ungefär 15+ grader. Här var det minst 20+. Jag steg av planet och kollade mig omkring. Det var inte så annorlunda ifrån Sverige som jag hade trott. Jag gick mot flygplatsen. Det pirrade i magen som aldrig förr. Jag öppnade dörren, kollade mig omkring.

-D/N! Här är jag!

Jag vände mig åt vänster. Där stod han, pappa.