Det är okej att gråta

239 11 3
                                    


(Natalies POV)
-MARTINUS
Skrek jag så att han skulle kunna höra mig.
Han saktade ner båten tills den stod still.
-Aaa min prinsessa?
Han var så glad. Medans mina tårar höll på att ramla ner för mina kinder. Men det gjorde dem inte och det gjorde dem inte endast för att ha hans humör uppe även om han inte vet något.
-Kan vi åka till hotellet?
-redan? Har det hänt något?
-nej jag vill bara tillbaka till hotellet
-säkert
-jadå
-okej
Han startade båten igen och vi åkte till stranden. Sedan klev vi av och vi gick till hotellet. Han försökte hålla i min hand men jag bara stötte bort den hela tiden. Han kollad på mig men jag bara ignorerade honom.
Väl inne på hotel rummet fick jag många oroliga blickar från Martinus men istället för att besvara dem stängde jag av teven.
-Jag går och lägger mig
-klockan är bara 8?
-jag är trött Martinus
-men?
-Godnatt Martinus!!
-godnatt sa han lite dystert.
Jag tog av mig mina kläder så att jag endast var i underkläder och la mig i sängen. Nu kunde inte jag hålla mig längre. Tårar öste ner för mina kinder. Mina ben var böjda och mina armar täckte mitt ansikte som gjorde att dem blev helt blöta. Dörren öppnades och snabbt upphörde mitt gråtande för att Martinus inte ska oroa sig eller undra vad som hänt. Jag kände hur han la sig exakt bredvid mig och hans arm la han runt mig.
-Det är okej att gråta prinsessa
Viskade han i min nacke.
Jag svarade inte honom utan fortsatte att låtsas  som om jag sov.
-Jag vet att du är vaken jag hörde dig därinne från
Ett hackigt andetag tog jag och ennu en tår ramla. Om han ändå visste varför jag grät..

I Love You (Uppföljare) ✔Where stories live. Discover now