Trösta

234 12 2
                                    


(Natalies POV)
Han hade nu tagit av handfängslen från mina ben och händer och snabbt tog jag på mig mina kläder och sprang ut.
Jag hörde hur han skrek "Jävligt bra jobb Hora" innan jag sprang ut med ett ansikte som hade rinnande tårar hela tiden kommande regelbundet. Jag öppnade dörren till vårat hus och sprang upp till rummet för att kunna vara med Martinus som jag hoppats skulle trösta mig. Dörren öppnade jag och den första blicken jag fick var inte så inbjudande direkt.
-Martinus hur mår du?
-fuck med Marcus istället för att prata med mig
- Martinus han kramade mig bara
-Varför krama han dig?
-det kallas trösta
-Fuck med någon hejdå Hora
-Martinus
-FUCK OFF SA JAG
-VET DU VAD? DET HAR JAG REDAN GJORT MEN INTE FRIVILLIGT.
-vad menar du?!?!?
Jag gick ut och smällde dörren och det första jag möttes av var Marcus som tydligen hade hört allt. Han kramade mig och sedan gick vi in i hans rum.
Jag berättade om allt som hade hänt och han förstod nästan allt.
-Men vadå kände du oliver?
-typ, han haffade på mig och kysste mig i Hawaii framför Martinus
-Men är han norsk?
-han är svensk och av någon anledning är han här i norge
-Fyfan asså
-mmm
Han omslöt mig i en kram och snart kände jag ett till par med händer som omfamnade mig. Jag vände mig om och såg Martinus. Han såg arg ut men ändå inte.
-Förlåt prinsessa
-det gör inget
-jo det gör det, kom så myser vi jag har fixat film och gjort popcorn till oss.
-glass??
-ja
Skrattade han fram lite smått
-då kommer jag
Med första leendet för dan på mitt ansikte gick jag in i rummet och vi satte på film och tröstade varandra typ.

_____________
Jag måste bli bättre på att skriva längre kapitlet😂😂🤦‍♀️😂😂

I Love You (Uppföljare) ✔Onde histórias criam vida. Descubra agora