I Love You (Uppföljare) ✔

Hora

( Natalies POV)
Martinus grepp om min hand lossnade. Han kollade på mig med tårar i ögonen.
-var det därför du grät?
Sa han väldigt hackigt, jag nickade långsamt.
- JÄVLA IDIOTER NI SÅ ALDRIG NÅGOT ALLT DET HÄR ÄR ERA FEL.
Skrek han mot oss och sedan sprang han ut utan skor och jacka.
Jag kollade förskräckt mot Marcus som hade samma blick riktad mot mig.
-Marcus det här är inte ditt fel
-inte ditt heller
Jag log ett snett leende mot honom innan vi ömslöts i en kram. Jag hörde hur dörren öppnade och snabbt vände jag blicken ditåt. Martinus var redan tillbaka. Han kollade på mig och Marcus.
-SÅ NU SKA DU VARA OTROGEN NATALIE? HUR KUNDE DU MARCUS?DU ÄR MIN BROR!!!!!
Han gick långsamt men argt till oss. Sedan slog han mig på kinden och skrek "Hora" innan han gick upp till rummet.
En enstaka tår ramlade ner för min kind. Marcus tog tag om min axel och viskade "Lyssna inte på honom han har det bara svårt nu" jag nickade långsamt innan jag gick ut. Varför jag gick ut vet jag inte. Jag bara kände för det.
Mitt huvud var riktat mot marken men jag krockade i någon så mitt huvud lyftes snabbt upp. Va? Nej? Han kan det inte vara? Dem är säkert bara lika och inget mer?!
-oj förlåt
-Omg hej Natalie
Fuck
-ehem hej .....?
-oliver
-jag har aldrig sett dig här i trofors??
-oj vad konstigt jag flytta hit för en månad sedan
-fast nej det gjorde du inte
-skojja jag är bara här på besök
-vem hälsar du på?
-dig?
Wtf?
-Va?
-jag ville se dig igen
-och nu har du gjort det hejdå
-Nej vänta
-vad?
-vill du koma typ hem till mig?
-Va?
-min farfar har dött så jag fick vara i hans hus tills imorgon när vi i familjen ska ta bort allt
-ääää okej?
Vi gick i ca 10 minuter innan han öppnade en dörr till ett rött hus, ganska stort men mitt hus var större. Jag tog av mig skorna och hängde av min jacka. Sedan gick vi ner in till ett rum som var dock väldigt stort.
-Va fint
-Tack
-Sätt dig på sängen
-Varför?
-Sätt dig och blunda
Jag gjorde som han sa och direkt kände jag en tyngd på mig. Snabbt öppnade jag ögonen då jag förstod vad som höll På att hända.. Men han var för stark. Han puttade ner mig och tog mina händer och satte på handfänglse. Han satte på mina ben också. Jag försökte komma loss men lyckades inte. Jag skrek så högt jag kunde men kom på att det rummet vi var i var nere i källaren så ingen skulle höra mig. Han tog av mig mina kläder och det var då jag slutade kämpa.  Jag såg hur han tog av sig sina kläder. Han kom mot mig och börja kyssa mig från munnen ända ner. Och sen från ingenstans så kände jag någonting som blev intryckt i mig. Ont gjorde det som in i helvette och tårar börja åka ner.

_________
Vem tror ni oliver är? :(