I Love You (Uppföljare) ✔

Glass

(Martinus POV)
Hon verkade tro på mig men ändå inte. Det var jobbigt att veta att hon kanske inte litade på mig. jag förstår henne. Men jag ska vinna tillbaka hennes tillit.
Natalie satt där nere och kollade på någon komedi film. Marcus spelade FIFA med Jacob. Och snart satt jag förhoppningsvis med Natalie där nere. Men innan det så gick jag ner till köket för att fixa glass till oss två då Natalie ÄLSKAR glass. Jag skopa i några kulor av glass i två skålar och hällde på lite chokladsås.  Jag gick försiktigt in med glassen och satte mig en liten bit bort från henne men ändå ganska nära.
-Glass?
Hennes mungipor åkte genast upp och hon tog emot glassen.
-tack!
Jag skrattade lite smått Innan jag som Natalie började äta på glassen. Lite till och från så skrattade båda men jag vill ha henne närmare mig. Så när filmen var slut så satte jag på en skräck film. En av dem läskigaste på Netflix. Filmen sattes på och redan i början hoppade Natalie lite närmare mig. Tillslut så satt hon så nära mig att våra kroppar rörde varandra,hennes händer låg runt mig och hennes huvud var på min axel. Jag la ner mitt huvud på hennes och så satt vi där hela filmen,det var så mysigt. Jag måste klara mig till level 5 ,bara  för henne,jag hade inte kunnat leva annars..

(Natalies POV)
Detta var så mysigt. Egentligen var jag inte så rädd men jag ville vara nära honom. Så jag låtsades att jag var rädd. Pluss att han gav mig glass, jag älskar glass. Filmen var slut och jag kände att jag behövde ut och gå lite. Jag ställde mig upp men hann inte gå så långt då Martinus tog tag i min arm och drog ner mig igen.
-Martinus jag ska gå ut lite
-Varför ska du ut om du kan vara här med mig?
-men jag vill ut och gå lite skrattade jag fram smått
Jag ställde mig sedan upp men blev neddragen igen.
-Martinus
-shhhhhhhh
-snälla
-du får inte gå ut
-varför??
-för att jag vill att du ska vara med mig
-men gå ut med mig då
-okej
Vi ställde oss up och tog på oss våra skor och sedan jackorna. Vi stängde dörren efter oss och flätade ihop våra händer. Men så långt han vi inte gå då Martinus stannade och pressade ihop våra läppar.