I Love You (Uppföljare) ✔

Mitt hem

(Martinus POV)
-Alla får 5 minuter på sig att ta in det som står på lappen
Med min skakiga hand och alldeles blöta hand la jag min mobil i min ficka. Jag kollade på Markus lapp bredvid mig. På hans stod det "Leva" men han såg inte glad ut.
-e-e du inte glad
-Jag vill dö,min Sofia tog självmord igår och jag vill till henne.
-dudå? Vad fick du Martinus?
-dö
- vill du det?
-wtf aldrig jag vill leva med min flickvän
-Vill du byta lapp?
-jag tänker inte låta dig dö
-Men jag vill ju det och du vill inte det
-Men Markus?
-Martinus lyssna nu jag hade ändå dött nästa månad eftersom jag har cancer och istället för att vi båda ska dö så kan du ju leva vidare.
-är du säker?
-100%
Han räckte fram lappen till mig och försiktigt tog jag emot honom och gav honom min. Det kändes fel men ändå inte,han ville dö plus att han skulle ändå det sorgligt nog.
-okej alla med döds lappar visa nu!
Alla förutom jag och en till visade sina lappar.
-ojojojoj bara två överlevare?
-ni två kan gå hoppas ni har haft roligt här och hoppas ni har ett fortsatt bra liv
Snabbt sprang jag ut ur byggnaden och bakom hördes skrik. Jag sprang hela vägen hem gråtandes av lycka men också rädsla och ledsamhet. Jag öppnade dörren och det första jag skrek var "Natalie" gråtet uppifrån slutades men mitt var fortfarande rinnande. Natalie ställde sig utanför dörren och kollade runt lite. Tillsist såg hon mig och hennes leende visade allt. Hon sprang ner med tårar som forsades och vi möttes i en kram. Båda grät jätte mycket men båda hade fortfarande leende på läpparna. Leendet visade att vi tillhörde varandra. Vi vaggade fram och tillbaks utan att släppa varandra. Jag trodde aldrig att jag skulle få vara nära henne igen. Både Marcus och Eira kom springandes ner efter en lång stund och anslöt till kramen också. Natalie måste ha visat båda. Men just nu bryr jag mig inte. Det här är min familj. Dem personerna jag älskar,mitt hem.

_____________
Läs gärna min andra bok också:)❤️