Förlåt för detta..

1K 10 16
                                    

okey...jag är ledsen för detta men...jag behöver verkligen skriva av mig...detta kommer bli väldigt deprimerande...så om du har svårt för det läs inte..

Vissa av er kommer säkert tycka att baa ''amen du vill ju bara ha uppmerksamhet attensionwhore..!'' (Wuuuut?)

Men så är det inte...jag vill bara skriva av mig...jag har bara ingen att prata med längre...ingen..

Ni vet kanske känslan som kommer som krypandes över en...jag trodde den känslan var borta...jag trodde att det var en engångs grej..men jag hade fel..

Ett år senare alltså detta år har den kommit tillbaka...starkare...gör mig svagare...ångesten..

Ångest har jag dagligen nu...vilket leder till deprission...

Vilket leder till att jag skadar mig själv...

Jag har lyckats hålla mig ifrån det i en vecka...men hela min kropp skriker efter smärtan...smärtan jag vill utsätta mig själv för..

Det började förra året...ångesten...över mitt utseende...min kropp...mig själv...

Jag har fått många påpekningar om mitt utseende...om min klädstil...att jag set fel ut...måste bli smalare..

Och genom åren har det slitit itur mig bit för bit...

Men det var förra året ångesten började....

Sen försvann den ett tag när jag bytte klass nu i vintras i sjuan... Sen nu har det börjat igen...

Men nu skiter vi i det.. Vi tar det andra som jag ville prata om..

Min familj...

Mina föräldrar skiljde sig året 2012..dom åkte iväg och var borta på min födelsedag...och en dag efterin födelsedag kom dom hem igen och berättade att dom skulle skilja sig...

Det jobbigaste har varit min pappa...han har ändrats....mycket..

Från att vara min idol..min hjälte..min pappa..till en person jag inte känner...

Till en person som väljer sin nya tjej framför sin dotter...

Han har ändrats....han var min förebild...en jag såg upp till..

Men nu vill jag knappt vara hos honom längre...

Okey det är också en anledning till min ångest...

Just nu ligger jag här i en husvagn..med min pappa..och hans tjej..tårarna rinner just nu ner för mina kinder...

Som dom gör varje kväll...

Kan ni berätta en sak för mig...❤️

Hur klarar man livet..?

När allt faller sönder..Where stories live. Discover now