När allt faller sönder..

Kapitel 31 -min skatt får inte vakna

Detta kapitel kan vara triggade, innehåller våld,våldtäkt och misshandel.

Dåligt kapitel

Not about angels- birdy

__________________

Felix perspektiv

Döden..ett vackert ord, ett ord som gör mig lugn. Ett ord som jag kan styra över själv, bestämma när var och hur det inträffar. Folk får ångest över döden, är rädda för den. Men inte jag, den gör mig alldeles lugn.

Jag små log som ett fån när jag satt där inne på toaletten, bladet som drogs mot min arm kändes inte längre. Den hade donat bort. Benen hade också donat bort nu. Låren fyllda med sår och blod, armarna fyllda till brädden. Den lugna känslan av smärta lägger sig över mig. Jag ler igen och drar ett djupt snitt i låret. Den röda vätskan pumpar ut, har inte tänkt att sluta på ett tag.

Jag reser mig sakta upp och kollar mig i helfigurs spegeln. En ful människa, med ärr och blod över hela kroppen kollar tillbaka på mig. En stark känsla av att slå sönder spegeln kom över mig, slå sönder monstret som kollade tillbaka på mig. Men han får inte vakna, min skatt får inte vakna.

Min skatt får inte vakna, min skatt ska sova lungt.. Han får inte vakna, min dyrbara skatt , skatten min ska sova, min skatt får inte vakna.

Jag nynnade på låten som betyder allt för mig. Jag vaggar fram och tillbaka när jag sjunger. Och tillslut blir jag liggandes i foster ställning med tummen i munnen.

Felix perspektiv Flashback

Jah var bara 8 år...upplevt saker en 8 åring aldrig ska behöva uppleva. Saker INGEN ska uppleva.

Kurrade ihop mig lite ytterligare i baksätet på bilen, knäna drogs upp och tummen kom in i munnen.

Jag kollade oroligt på mannen som skulle kallas min pappa som satt framför mig, varje liten rörelse han gjorde fick mig att hoppa till , ibland även kissa på mig. Men om jag gjorde det så blir det inte kul för mig brukar pappa säga. Och det är det inte, då blir det den där grymma leken som pappa brukar kalla det. Och den är inte rolig. Jag får ont i munnen och rumpan av den. Jag har fortfarande ont sen förra gången.

Jag rör lite på mig där bak, råkar stöta imot en påse, jag blir helt förlamad. Han kommer slå mig om jag inte är tyst, eller ennu värre grymma leken. Men den här gången hade jag tur, det blev bara en hård örfil.

Plötsligt tvärbromsade bilen framför ett stort hus. Vi hade åkt bil i många dagar.

Pappa öppnade dörren och gick ut, sen låste han den, lämnade mig sittandes. Han gick upp mot dörren, ringde på. Efter ett tag öppnades den av en kvinna, min mamma.

Dom pratade häftigt med varandra. Och efter ett tag sprang mamma mot bilen där jag var.

Hon slet upp dörren, och jag kastade mig i hennes armar.

Tårarna strömmade ner för mina kinder, skulle allt ordna sig nu? Skulle jag äntligen få leva ett normalt liv som 8 åring?

''Åhhh min skatt, jag har saknat dig sååå mycket!" Sa hon och kramade mig ennu hårdare.

Pappa kollade på mig med ett flin, samma hemska flin som alltid. Detta är inte över..

~

Jag satte mig upp med ett ryck, sängen var helt blöt, igen. Svett och kiss täckte min kropp, mardrömmarna hade haft sitt stryp grepp om mig inatt igen. Som alla andra nätter, och samma sak hände i dom om och om igen, pappa, grymma leken.