När allt faller sönder..

Kapitel 26-som du...

Tack för 13k!!!! Ni är fantastiska

Life of the party-shawn medens (seriöst bästa låten ever❤️ om ni inte lyssnar kastar jag en annans på er!)

_____________

Amelias perspektiv

Jag vaknade upp i ett vitt rum....ett rum jag mycket väl känner igen...

Paniken la sig snabbt över mig...vad gör jag här igen...?

Jag kollade mig omkring..

Felix...

Jag sprang fram till honom och kastade mig i hans armar..

''Va...? Gör vi här i..gen?'' frågade jag försiktigt....

''Jag....vet vad jag gör här...men du..?'' Felix ögon speglade rädsla....dom var rödgråtna....

''Vad...har hänt..?'' Jag kollade oroligt på honom...

Tårar började bildas i ögonvrån på honom...

''Jag...jag.....'' Tårarna rullade nu ner för hans kinder...

''Oscar....sa.....a-tt han inte älska...."

''Mig...''

Han bet sig hårt i läppen....

''Jag...hoppade framför tåget...'' Och där brast det för honom...

Jag satte mig lungt ner...och la honom i mitt knä..

Nu minns jag...vad som hände..,och det skrämde mig så sjukt....

Amelias perspektiv Flashback

Mina ben slängde sig över säng kanten...

Var mycket noga med att inte väcka niall som låg brevid mig..

Jag var rädd...jävligt rädd...samma känsla som när jag inte kunde styra mig själv hade kommit tillbaks..

Jag svepte en morron rock runt min kropp...

Började gå ner för dom knarrande trapp stegen..

Harrys snarkningar hördes på lång väg...och jag önskade verkligen att han kunde vakna...vakna och se vad som håller på att hända....

Jag öppnade dörren och kylan slog imot mig...

Jag började gå ut i snön barfota...

Snön frös mina fötter..

Jag önskade så att nån bara kunde gå förbi...fråga om den skulle hjälpa mig..

Men ingen gick förbi...inte en enda människa...gatan låg helt öde...det ända som hördes var nån hund som skällde längre bort på gatan....

Mina fötter var helt bortdomnade vi detta laget...

Tårarna bildade iskristaller på mina kinder...

Jag visste precis vart jag var påväg....jag hade gått denna väg hur många gånger som helst...

Jag vek av från den lilla vägen och gick skogs vägen fram...

Snart tornade sig den stora tågstationen fram framför mig....

Jag ville skrika...gråta....men jag kunde inte....

Vad ska niall och Harry tro...felix? Dom andra i the fooo och Liam Louis och zayn....dom kommer tro att jag tar självmord...vad annars..?! Som om dom tror att nån styr min kropp...det är bara löjligt...

Jag kom fram till tågstationen...

''Tåget mot nån jävla station anländer om 3 min" sa den inspelade rösten i högtalarna..

Nån full gubbe kollade konstigt på mig....

Han förstog vad som skulle hända...det vet jag...men han är för feg....för feg för att bry sig....

Jag tog dom sista stegen fram mot spåret...

Jag kollade upp mot tid tabellen...1 min.....

Jag kollade mig en sista gång omkring....en till kille hade kommit till stationen nu....

Han kom fram sakta och ställde sig brevid mig...

''Ska du också...?'' Jag förvånades över att min röst var så stadig...

''Amelia?!'' jag kollade upp.....

Niall...där stog niall i bara morgon rock som jag....

Jag hörde tågets tjut och vände mig bort från niall igen....

Han greppade tag i min hand....

Jag gled ur greppet....

Tågets lyktor bländade mig....

En otrolig smärta...

Allt blev svart...

Felix perspektiv nutid

''J-ag v-eet vad jag gör hä-r..." Stammade Amelia fram..

''Jag...hoppade...''

''Framför...ett...tåg...''

''Som du....''

________

SJUKT kort kapitel...men jag mår skit...men hare gött frendos...

Ska försöka skriva i bilen i morron...

Btw håller på med trailern nu...verkade som ingen bryr sig...

Men i do it endå...ÅHÅJÅ

Hajdå🍟 (sjuuuukt sugen på pommes numnum)