När allt faller sönder..

Kapitel 29 - stjärnornas slut

Skinny love -birdy elr vad faan ni vill

______________________

Oscars perspektiv

jag rättade till kostymen som satt riktigt tajt på min kropp...kvävande tajt..

Idag var det dags...begravningen..för min älskade felix..

jag kollade mig själv i spegeln...röd kantade ögon...livlösa ögon som annars var havs blå...mitt annars fluffiga hår låg dött på mitt huvud....jag tvättade ansiktet och fluffade till håret...för felix skull...

Jag kände en hand på axeln, och jag vände mig snabbt om. Ingen där som vanligt, vad är det igentligen jag hoppas på? Att felix helt plötsligt ska stå där, med sitt vackra leende och sträcka ut armarna för att krama mig? nae oscar..skulle inte tro det. Han är borta..

Jag släckte lampan i badrummet och gick ut..med en känsla av att nån var bakom mig..

Oscars perspektiv flashback

Jag vaknade av fågelkvitter utanför fönstret, jag gnuggade mig i ögonen. Sen sträckte jag mig efter felix, men allt min hand fattade var lakan. Jag kollade förvirrat bort mot den andra sidan av sängen där ingen låg. Trött ställde jag mig upp och drog på mig ett par mjukis byxor och en av felix hoodies.

Jag öppnade dörren, möttes direkt av irriterande röster där nere. Nån grät också, jag skyndade mig ner för trappan, allas ögon riktades mot mig. Arga ögon,ledsna ögon,oroliga..och allvarliga.

"v-ad h-ar h-änt?"

"oscar..sätt dig ner.." ogge tog tag i min arm och kollade ledsamt på mig.

"var är felix?!" nu var det min tur att ta tag i ogge..me det enda han gjorde var att fortsätta kolla ledsamt på mig..

"oscar snälla sätt dig ner.." han försökte trycka ner mig i trappan, men jag stod kvar.

"Nej jag står!" fräste jag och spände ögonen i ogge, han suckade och kollade mig rätt in i ögonen.

"det är så att..." ennu en suck slank ur hans mun.

"felix..har..han..har."

"HAN HAR VAD?! UT MED DET!" jag började bli riktigt irriterad, och orolig nu vid det här laget.

"han har..tatt..själv-mord..h-an är d-öd"

jag började skratta. nej?! såklart han inte var död..han var ju med mig senast igår kväll?! dom skojar. Han är väl bara på toa eller nått.

"hahahahahaha! sluta det är han inte! varför ens skoja om en sådan här sak?!"

"oscar..vi skojar inte..han slängde sig ner för en klippa nu inatt.."

"Men han kan inte vara död?! Han har aldrig dött förut?! Han måste ligga i koma"

Alla kollade medlidsamt på mig. Men han kan inte var död?

''Nej..han är INTE död.."

''Oscar..dom hittade kroppen i morse.."

Nej...han...nej Felix är död...felix..är död..

Jag föll ner på knä..tårarna började falla...och ett långt skrik kom ut ur mina läppar..

''FEEEELIX DU VÅGAR INTE HA LÄMNAT MIG FEEEEEELIX!''

Ogge kom fram till mig och drog upp mig i hans famn, sen bärde han mig upp för trappen, och bäddade ner mig i sängen. Han kysste mig löst på huvudet innan han lämnade rummet.