När allt faller sönder..

Kapitel 18-kanske..kanske

Prayer in c-Lilly Wood and the prick

(Radio edit)

_____________________

Felix perspektiv

Kanske detta är bättre.,.kanske..

Kanske är jag lycklig...kanske...

Kanske...kanske....är döden bättre en livet...

Kanske...kan jag leva utan Oscar...kanske..

Eller nej...det sista är ju lögn...det var ju det jag inte kunde...eftersom jag valde döden för att få vara med honom..

Men jag trivs här...verkligen..

Här behöver jag inte bekymmra mig om Jonas...pappa..inte heller om mig själv....inte bekymmra mig om nått..allt är perfekt.

Amelias perspektiv

Vem var den där felix..? Och varför pratade han den där ogge som felix verkade känna med harry...

Plötsligt försvann golvet under mina fötter och jag föll..

Jag föll som genom olika dimensioner..moment ur mitt liv flög förbi mig...moment ur nån killes liv flög förbi mig..

Och helt plötsligt landade jag i ett rum med en duns..

Jag kollade mig omkring...och helt plötsligt föll felix ner brevid mig...

Felix perspektiv..

Jag hade hamnat i ett rum..ett bebis rum med två spjäl sängar...en rosa och en blå..

Jag kollade runt i rummet och märkte att amelia var brevid mig..

Jag skulle presis öppna munnen och fråga vart vi var innan dörren öppnades och..och...min pappa kom in...med en kvinna...kvinnan hållde 2 barn i famnen..

Amelias perspektiv

Jag var helt paff...en kvinna som såg ut att vara min mamma kom in i rummet...hon liknade bilderna som jag hade hemma i alla fall..och en man kom in i rummet...kvinnan hållde en pojke och en flicka i famnen.

Hon kollade kärleks fullt på båda barnen..medans pappan kollade kärleks fullt på flickan men på pojken kollade han hatiskt..

Dörren for upp igen och en pojke i 4 års åldern sprang in i rummet...Harry...han såg presis ut som Harry..

Felix perspektiv

Kvinnan la ner dom 2 barnen i sina sängar och gick ut med pappa..den lilla pojken följde efter..

En kraft slungade mig ut ur rummet och rätt genom dörren...så nu var vi i samma rum som pappa och kvinnan igen..

''Cecilia du är så jävla patetisk..!'' Med dom orden gav pappa kvinnan som verkade heta Cecilia en hård käft smäll..

Jag kände en hand i min...jag kollade upp och såg Amelia sitta skakandes brevid mig med sin hand i min...men jag brydde mig inte om att ta bort den..

''Des sluta inte framför Harry!''

Kvinnan och Harry grät...

kvinnan viskade nått i Harrys öra och han sprang ut..

Kvinnan ställde sig upp och sprang mot barnens sovrum...men pappa följde efter..

Skrik hördes därifrån...kvinnan kom utspringades blodig med ett barn i famnen..

Barn skrik hördes från barnkammaren..

Och helt plötsligt var jag tillbaka i det där vita rummet...själv...

Vad faan var det där...?

Oscars perspektiv

Jag satt där ennu en gång på polis station med massor läkare och poliser framför mig...

Samma fråga ställdes till mig om och om igen..

''Hur kan du ha överlevt när du döds förklarades..?''

Och jag svarade samma sak om och om igen...

''Jag vet inte..''

Sen kom den fråga som jag fruktat mest..

''Hur var och när hittade du felix hängd..?''

Bilder kom upp i huvudet...ljudet från repets gung..

Allt brast..

Allt var mitt fel...om jag inte hade varit så fet hade jag inte behövt åka i. På sjukhus..om jag inte hade ''dött'' hade felix inte....hängt sig...

Allt var mitt fel...

Amelias perspektiv

Vad var det där...vad var det där bra för..

Jag fattade ingenting...jag var tillbaka i det där vita rummet igen...själv...tror jag...det där som hade hänt spelades upp i huvudet om och om igen.

Vem var mannen..bebisarna...killen som liknade harry...och kvinnan som såg ut som kvinnan på bilderna som skulle vara min mamma...

Jag kom inte ihåg min mamma...det enda jag visste var att hon var död...min pappa kom jag inte heller ihåg...det hade alltid varit jag och Harry..

Helt plötsligt hörde jag Nialls röst..

''Amelia...jag vet inte om du kan höra mig..men jag älskar dig...över hela mitt hjärta...jag borde funnits där för dig...jag borde fattat att du inte mådde bra...allt är mitt fel..''

Tårar rullade ner för mina kinder...

En till röst hördes..

''Felix...det är jag...Oscar..''

Då plötsligt märkte jag att felix stog brevid mig igen i det vits rummet...

Tårar rann ner för hans kinder..

Den där Oscar fortsatte..

''Felix...jag...älskar dig så...du är min värld..jag är så ledsen...allt är mitt fel...om jag hade vaknat tidigare hade du inte hängt dig...men jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig...''

Felix började stört gråta...och utan att tänka mig för hållde jag om honom...han hållde om mig med...

''V-em va--r den Niall?'' Han kollade på mig..

Mina tårar rann..

''Min....gamla kille....''

''Vem är Oscar...?''

Tårarna rann ner för mina kinder nu med..

Felix perspektiv

''Min...pojkvän...jag är gay...mobba du..''

Hon skakade bara på huvudet...och hållde om mig igen...

Och här stog jag gråtandes med en vilt främmande tjej som också grät och hållde om varandra....men det kändes så rätt...

_____________________

Amen shiet så sugit....men aja....orka..heh

Tänkt på en. Grej när jag skrev kanske så många gånger där upp i början...kanske är ett konstigt ord...HAHAHA Cx

Hah...

Eyyo puss 👐💕