När allt faller sönder..

Kapitel 32 -97 gånger har du behövt mig

Beside you - Phildel

_____________

Oscars perspektiv

Jag bärde honom sakta mot sängen

han hade blivit så lätt, och det gjorde mig orolig. Jag hade hittat honom inne på toan i foster ställning. Hans kropp hade blivit kall av klinker golvet. Tårarna brände irriterat bakom ögonlocken när jag såg på hans bara kropp, fylld med ärr.

Men endå är han så vacker, och jag kan inte förstå hur han kan vilja skada sig själv.

Sängens fjädrar knakade till lite lätt när jag la ner honom. Han grymtade till och drog upp bena mot magen. Precis som om han skyddade sig själv.

Jag la mig sakta ner på andra sidan och betraktade honom där han låg och sov, så vacker, så gullig, så söt.

Jag kanske var ett creep som bara ligger där och stirrar på honom när han sover, men han är så himla vacker.

Jag stryker försiktigt bort hans hår som hade hamnat framför hans stängda ögon, hans ögon fransar snuddade lätt vid huden under ögat.

Jag drog honom imot mig så hans huvud vilade mot mitt bröst. Jag pussade honom lätt på pannan. Han gjorde små söta ryckningar med näsan när han andades.

Just då kom jag och tänkte på det, det jag håller i famnen nu är min värld, just nu håller jag min värld i armarna. Så många gånger har han varit i mina armar, men aldrig har jag tänkt på att i just dom ögonblicken håller jag i det mest dyrbara jag har, det mest omåttliga och sköra jag har. Det jag måste vara mest försiktig med, för min värld är sprucken. Han har behövt mig så många gånger, men jag har varit blind.

Jag drar handen över hans armar, hans lår, hans mage. Drar handen över alla dom gånger jag svikit honom, alla dom gånger jag skulle varit hos honom. Alla dom gånger han skulle behövt gråta i min famn, alla dom gånger han hade behövt höra mig säga att jag älskar honom, att han är vacker.

Jag räknar dom, räknar alla gånger.

97...97 gånger.

Jag drar tummen löst över hans arm igen, tårar droppar ner för mina kinder.

''Oscar? Vad gör du?'' Frågar felix sömnigt.

När han märker vart jag har armen drar han den till sig, lägger hela sin kropp noga under täcket.

''Vad var det där bra för?'' Viskar han lågt...

Tårar rinner ner för hans kinder nu också, glänser som pärlor. För dyrbara för att falla.

''Jag räknade hur många gånger du har behövt mig, dom gånger jag inte funnits där" jag tar hans händer i mina.

''Felix, 97 gånger har du behövt mig" viskar jag fram.

Han sänker ner blicken, och hans dyrbara tårar faller ner för hans kinder.

"Jag ska hjälpa dig felix, jag ska bevisa för dig att jag finns för dig."

han kollar sorgset på mig.

''Oscar...jag är trasig, går inte att laga, går inte att älska" viskar han fram.

"Felix, jag älskar dig, jag älskar dig nått sjukt....utan dig är jag ingen, innan jag hade dig var jag ingen, du är mitt allt, min vackraste skatt."

''And im gonna prove it 97 ways"

_____________

Detta blev väl inte världens längsta..åhåhåhåh lol...

Men en sak...

HOLY FREAKING SHIET! 30K READS!?!?!?!?

NI ÄR FÖR UNDERBARA, DETTA ÄR JU FAN BÄTTRE ÄN FOSCAR SEX! (Sansa dig Amelia....)

ÅHÅHÅHÅH NOOOO

Men jajajjajaj okey.....

Jag är sjuuuuk, TYCK SYND OM MIG! Så ska antagligen inte te skolan i morron...så sad....(åhåhåhåh skrattar inombords Lolollolol)

Så imorron blire kapitel mina smurfar( jaaaaaaaaa ni är smurfar nu gula sådana)

Hare gött.