När allt faller sönder..

Kapitel 23-sammanträffande

Jag saknar dig mindre och mindre- Melissa horn

_____________

Felix perspektiv

Allas blickar riktades mot mig. Alla var förvånade. Alla var förvirrade. Alla fatta nada..

Det var bara helt crazy....Amelia och jag är skit lika...vi har samma efternamn...vi har drömt om varandra...

Kan vi vara släkt? Nae...

Osannolikt...

Det är inte så..

Vi är från helt olika land...det är bara inte så..

Det är inget annat en ett sammanträffande.

***

Allt flöt på bra under dan... Ingen bekymmra sig om det med mig och amelia...

Vi hade kommit överens om att det bara var ett sammanträffande (hur många gånger har jag inte använt det orden i dom senaste kapitlen..mihihi)

Jag och amelia gick längs Londons gator...vi skulle till nått nandos och hämta mat..

Vi gick under tystnad...det var ganska kyligt och jag drog jackan tätare runt kroppen.

Helt plötsligt fick jag en känsla av att jag vi var förföljda.

Jag vände mig snabbt om..

Ingen där..

''Känner du också det?'' Frågade amelia

''Vad?''

''Att nån förföljer oss..?

Jag nickade stumt innan jag slängde en sista blick bakåt..och tycktes skymta en skugga i gränden..

Okänds perspektiv

Jag andades ut.

Han såg mig inte...om han hade sätt mig hade allt förstörts..

Jag smet ut ur gränden..

Gömde mig i skuggorna..

Skuggorna och jag kommer bra överens..dom har alltid hjälpt mig...

Men också förstört mig...

Jag gömde mig bakom träden och väntade..

Dom kom ut..

Jag tryckte på knappen och åkte in i deras huvud..

Amelias och felix perspektiv

''Feeeeelix....ameeelia''

''Khooom''

''Skooogen''

En röst viskade i mitt huvud...

Den var lockande...

Den gjorde mig lungn...

Jag följde efter den...

In i skogen...

Sen blev allt svart...

Felix perspektiv.

Vi vaknade upp i ett rum ett helt svart rum..

Nått väste i mitt huvud...

Samma viskande som innan...

''Feeeelix.....vad är det du inte fattar...''

''Detta är inget sammanträffande...''

''Jag har gett er många ledtrådar...men ni är så dumma...''

''Här får ni den sista..''

Och vi slungades ut ur rummet..

Tillbaka till den där barn kammaren.

Ett barn skrik ekade i rummet..

Pappa kom in...

''Felix...ungjävel...håll käften'' sa han och klappade till....mig...

Det där är jag...jag är barnet som är lämnat kvar....

Kvinnan var min mamma....kvinna som lämna mig med monstret var min mamma...

Amelias perspektiv

Vi slungades ut igen... Vi slungades in i ett annat rum...

Mitt sovrum i London...

Kvinnan från drömmen kom gåendes med med ett barn i famnen...

Hon vaggade det fram och tillbaka...medans hon grät tyst för sig själv...

''Amelia...vad ska jag göra...jag har svikit min son....jag lämnade felix,,,''

Jag ryggade till...är det jag... Och vadå felix...

Pojken som liknade Harry kom inrusandes..

''Hej Harry gubben vad gör du..?''

Allt chockade mig... Jag var barnet kvinnan bärde...felix var barnet som vart lämnat.... Harry är pojken..,

Plötsligt spolades allt framåt...allt gick i Max fart.... Som när man spolar fram i en Film...

Det stannade tvärt..

Kvinnan kom gåendes genom rummet...

Harry och jag sprang omkring och lekte..

Plötsligt for dörren upp och mannen från drömmen kom in..

Han hållde en pistol i handen...

Han riktade den mot kvinnans huvud och det enda jag hörde var ett skott innan vi var tillbaka i det svarta rummet..,

Tårar strömmade ner för mina kinder... Även felix...

Amelias och felix perspektiv

'

''Vad är det ni inte fattar...''

Rösten var tillbaka...

''Ni är verkligen korkade...''

''Ni skulle igentligen lista ut detta själva...men ni är för dumma..''

''Detta är inget sammanträffande...ni är tvillingar...''

____________

Dam dam DAAaAAAM okey...

Inte alls nöjd...faan

Eyyo fluff❤️