När allt faller sönder..

Kapitel 27 -minns du mig..?

Carousel- Melanie Martinez baa för den är så bra lol

🚫SÄMSTA KAPITLET EVER🚫 🚫JÄVLIGT HACKIGT🚫 🚫INGEN INSPO🚫 🚫KORT🚫

______

Felix perspektiv

Jag satt återigen ensam...ensam mellan livet och döden...hur lyckas jag? Jag vill bara dö nån gång...livet är ett helvete. Det är en plats man tvingats till...en plats som man inte valt att vara. Jag Felix Sandman..är inte menad att leva..det är bara så. Och nu när jag inte har Oscar kvar..när jag inte har min värld kvar..Jaa...faan det går inte..jag är ingenting utan honom...ingenting.

Jag märkte nu att tårarna rann ner för mina kinder.

Plötsligt kände jag en hand på min axel....

Den person jag inte sett på flera år stog bakom mig.....den som hatade mig...

''Felix....minns du mig..?''

Allt blev svart..

****

Jag slog upp ögonen hela kroppen värkte....

En läkare kom in i rummet..

''Hej felix! Du har vaknat!''

Jag kollade mig skrämt om i rummet..

''Eh...hur länge har jag varit borta..?''

''3 veckor"

''Vänta lite...3...v-eckor?!'

''jaa...men om det är den där konsären du är orolig över så har dom sjutit fram den"

jag pustade ut....läkaren lämnade rummet...och först då märkte jag att jag inte var ensam i rummet...Amelia låg på en bår i rummet..jag blev jenast orolig över om hon levde...men då hörde jag pipet från maskinerna och lugnet la sig över mig igen..

jag reste mig sakta upp....grimarserade lätt...

Plötsligt satte sig Amelia upp också...

Hon kollade sig förvånat om innan hon märkte mig..

Hon flög upp.....ramlade ihop....ställde sig upp....ramlade.....ålade sig fram...

Kom tillslut fram till min säng...och kastade sig i mina armar....

''F...elix!'' Hon grät...

''Jag...t-rodde v-i s..k-ulle d-ö''

Jag svalde.....det var ju det jag ville...dö..

Men jag nickade lite och strök henne över ryggen...

Och där rann tårarna för mig med...

Oscar....Oscar....den jäveln...den idioten....den bögen...är inte min...

Faan...

*****

Jag hade äntligen fått komma hem...

Jag hade en bruten arm men annars hade jag klarat mig ganska bra....några blå märken här och var...

Jag gick in i mitt och Oscars hotell rum..

Tomt...

Ingen Oscar...

Ingen...

Bra...

Jag gick fram till min resväska och letade efter mitt rakblad...borta...

Det fanns inte där...

Då märkte jag ljudet från toan...

Rinnande vatten..

Dörren var låst...

Nej...

Jag slog förtvivlat på den..

Skrek grät slog sparka..

Tillsist på nått konstigt vis fick jag upp den...

Badkarets sån där skit grej var för dragen (okey fine jag vet inte vad det heter) jag gick sakta fram...trampa i nått...

En spya....

Nej..

Oscar..

Jag skyndade mig nu fram till badkaret och drog upp den där jävla grejen..

Rött vatten svämmade över...och i där låg en blek Oscar...

Hela hanns armar var uppskurna...

Han hade mitt rakblad i handen...

Tårarna rann hejdlöst ner för mina kinder...

Jag skyndade mig fram och slet upp Oscar...

Han var lika iskall som vattnet...

Jag sprang med honom till sängen. Trängde på honom min hoodie...la massor filtar över honom...

Sen kröp jag själv ner brevid honom och hållde om honom.,,hårt..

Han började sakta men säkert bli varmare...

''f...elix...?!''

Jag ryckte till....Oscar kollade nu på mig med tårar rinnandes ner för ögonen..

Jag hyssjade lite åt honom medans jag strök bort hans tårar med tummen...

''Ja..g ä-lskar dig..''

Jag kollade upp på den idiot som låg framför mig....den idiot som fått mig att försöka ta självmord 2 gånger....den som fått mig att gråta....den som fått mig att hata mig själv....den person jag bara vill säga "jag hatar dig till" men det kan jag inte....för vad han en gör....kommer jag alltid älska honom...alltid....den idioten kommer jag älska till döds...

Jag kollade in i dom där vackra isblåa ögonen igen..

''Jag älskar dig också...min idiot''

___________

Okej sorry för så dålig uppdatering...

Och sorry för detta dåliga kapitel....

Eyyo 🍌