Marcus
En irriterad blick slänger jag på det irriterande alarmet, en hög smäll lämnar golvet när jag slänger ner mobilen på golvet."Fuck off," mumlar jag tyst för mig själv. Jag hoppar upp för sängen och ett par jeans och en svart hoodie blir min outfit.
Jag går trött ner för trappan och till köket.
"Godmorgon Marcus," Martinus leende möter mitt trötta ansikte.
"Godmorgon,"
"Vart fan var du igår kväll ens, jag var inne i ditt rum runt 22 och du var inte där,"
"Eh asså jag var ute," jag kliar mig osäker i nacken och han nickar.
"Vem var du med då?"
"Vanessa," svarar jag osäkert. Han kollar på mig förvånat.
"Va, varför?" han kollar på mig med en konstigt blick.
"För att," jag brer min macka och häller upp ett glas juice.
"Uh okej," han ställer sitt glas i diskmaskinen och lämnar mig själv i köket.
"Martinus vi drar nu!" jag står och väntar på han i hallen.
"Jaja ta det chill," han skrattar och vi sticker sedan iväg till skolan.
"Tjo min broder," Martinus röst ekar i mina trumhinnor, vi går sedan skilda vägar för att träffa andra.
"Hej, hur mår du idag?" jag möter Vanessas blick och hon ler snett.
"Bra, du?" hon rotar igenom sitt skåp för något.
"Det är okej," jag ler åt henne och försvinner sedan in med huvudet i skåpet.
"Måste dra nu, vi ses Marcus," hon sticker sedan iväg och lämnar mig själv.
"Tjo brorsan, hur går det med den där Vanessa?" Lukas irriterande röst ekar i huvudet på mig.
"Vi är bara vänner," svarar jag honom och lämnar de sedan med böckerna i famnen.
"Ah säkert du, du runkar säkert medans du tänker på henne!" hans fåniga skratt lämnar hans äckliga mun.
"Dra åt helvete," skriker jag och lämnar sedan de stå där skrattandes.
Att de ska vara så dryga hela tiden? Fattar inte att Martinus hänger med Lukas.
Jackson är ju schysst och så men varför hänger de med Lukas?
Värsta snobben som tror han kan få alla tjejer. Visst det är så men jag blir så jävla äcklad.
Med min svart hoodie och mina trasiga jeans går jag ensam till första lektionen.
En tröttsam gäsp lämnar min mun, mina ögon fylls med några enstaka svaga tårar.
"Tjo hur är det," min blick lyfts upp och jag möts av Ludwigs havs blåa ögon.
"Det är väl bra, hur är det med dig," jag torkar bort mina enstaka tårar.
"Det är bra, men har du gråtit eller?"
"Nej gäspade bara," skrattar jag han nickar och vi går sedan in tillsammans i klassrummet.
Den tråkiga svenska lektionen börjar med att vi ska läsa i våran egna läs bok.
Istället för att läsa sätter jag i mina AirPods i mina öron.
Tankarna om Martinus och hans gäng gjorde mig förbannad.
Hur kunde man ens vara så dryg som Lukas? Bara för att han knullar varenda tjej i klassen och krossar allas hjärtan.
"Hej Marcus," min blick lyfts upp från bänken och min lärare Estelle kollar på min bok.
"Du borde i alla fall vända boken så att det i alla fall ser ut som att du läser boken," flera skratt lämnar klassen.
•••
"Martinus ska vi dra hem nu eller?" en hög suck lämnar min mun då jag väntat flera minuter på att han ska säga hejdå.
"Men ja chilla," han drar äntligen på sig sin jacka och vi kan äntligen lämna skolområdet efter en halv timma.
"Vi tar bussen hem 15.15," Martinus nickar obrytt och kollar ner i sin mobil.
"Martinus," han blickar upp mot mig för att jag ska fortsätta meningen.
"Vad tycker du ens om Lukas?" vi går vidare till centralen.
"Han är väl skön, vadå har han gjort dig något eller?" han kollar nyfiket upp från skärmen.
"Nej inget speciellt, bara att liksom du vet han sa idag att jag fucking runkar när jag tänker på Vanessa?" en hög suck lämnar min mun.
"Ah men, vad dryg," mumlar han till svar och fortsätter kolla ner i sin mobil.
"Gillar du Vanessa då?" han skrattar till och ler fånigt åt mig.
"Nej, vi är bara vänner Martinus," jag kollar på honom och rulla med ögonen.
"Säkert," han skrattar och vi hoppar på bussen.
YOU ARE READING
Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen
FanfictionTonårskärlek kan faktiskt hålla förevigt. Eller, det kommer det iallafall göra för oss. Påbörjad femte november 2018 Avslutad femtonde december 2018