Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen

"Hur visste du att det är en flicka?"

Jag lägger mig i Martinus knä och kollar på honom. Han sover, jag ler för mig själv och blundar jag med. Tillslut kopplar jag av och somnar.

"Sover hon fortfarande?" hör jag mormor fråga Martinus. Han lyfter på filten han tydligen lag över min kropp. Jag känner hans blick bränna på mig och jag låtsas att jag sover.

"Ja, jag tror det,"

"Ja okej, kan du väja henne tror vi ska börja fixa i ordning någon mat," han lägger sin hand på min kind och skakar om mig försiktigt med sin andra hand.

"Dags att vakna finis," han lämnar EM fjäder kyss på mina läppar och jag låtsas att vakna. Jag öppnar långsamt ögonen och möter de perfekta ögonen.

"Godmorgon," säger han och skrattar försiktigt.

•••

"Jag längtar så mycket tills vår bebis kommer ut!" säger Martinus och jag skrattar. Pussar han snabbt på läpparna och ställer mig sedan upp från soffan vi suttit i minst tre timmar.
Han putar med sin underläpp och klappar på soffan för att få mig sätta mig där igen. Jag skratta och skakar på huvudet.

"Nej jag har fett tråkigt. Mormor jag och Martinus går nog upp och lägger oss nu jag är skit trött," säger jag. Mormor nickar jag kramar snabbt om henne och säger godnatt. Sedan försvinner vi upp till mitt rum. Martinus hoppar ner i min säng och jag suckar.

"Barnunge," säger jag medans jag plockar upp kläder jag kastat här och där på mitt golv. Spegeln som sitter på min vägg, jag flinar och låtsas som att jag inte ser att han kollar på min röv. När jag plockat upp alla kläder från mitt golv börjar jag gapskratta. Martinus kollar konstigt på mig och ler medans jag skrattar.

"Vad är det som är så kul?"

"Men hallå jag har faktiskt en spegel?!" säger jag och pekar på spegeln som är riktad mot min säng. Han drar ihop sina bruna fylliga ögonbryn och rycker på axlarna.

"Men dummer jag såg ju hur du kolla på min röv och bet dig själv i läppen!" säger jag som en självklar het.

"Jaha," säger han och skrattar nervöst. Han kliar sig i håret och kollar generat bort. Jag skrattar ännu en gång och går fram och kysser honom. Sedan försvinner jag ut ur mitt rum och går in i badrummet.
Jag kollar förskräckt på mig i själv i spegeln och skrattar sedan. Jag drar ut hår snodden som suttit i ett tag och gör om den. Jag tar min tandborste och sköljer den med vatten och spretar ut lite tandkräm. Tandborsten låter jag vara i min mun samtidigt som jag går in i mitt rum igen. Jag kollar konstigt runt om i mitt rum och ser ingen lat Martinus som ligger i min säng och slöar med sin mobil. Han sitter vid mitt skrivbord, jag går bort till skrivbordet och kollar vad han gör. Framför sig har Martinus papper och penna framför sig. Jag kollar oförstående på pappret och kollar sedan på Martinus.

"Vad håller du ens på med?" säger jag och skrattar svagt. Han släpper sin blick från pappret och täcker pappret med sin arm och ler finurligt.

"Jag är inte klar än du får inte se än!" jag suckar roat och tar upp mina armar som försvar.

"Du betyder dig som en fem-åring som håller på att rita en teckning till sin mamma," han vänder stolen och visar upp pappret.

"Det är exakt det jag gjort," på pappret ser jag Martinus ritat mig och han. Jag kollar på teckningen och ler glatt. Och mellan oss så står en liten flicka och ler brett.

"Det där är våran dotter!" säger han och pekar nöjt på vad han ritat. Jag skrattar och tar min hand framför min mun.

"Hur vet du att det är en flicka?" han himlar med ögonen och skrattar sedan.

"Du berättade det för ganska länge sedan men jag har hållit det rätt så lowkey för ah jag vet inte," säger han och rycker på axlarna. Jag ler och nickar sedan på huvudet. När berättade jag ens det för honom?