Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen

ett halv år sedan sist

Marcus
Ett halv år sedan var det idag jag fick reda på att jag var pappa till ett barn. Vanessas mage hade bara vuxit och vuxit. Vanessa hade skickat bilder men vi hade inte träffats sedan smset vi skickat till varandra för mer än ett halvår sedan. Men varken pappa eller mamma hade inte fått reda på det än. Även fast det gått 6 månader.
Jag lägger mig i sängen och funderar på vad jag har gjort.
Allt började när jag kysste hennes syster. Varför gjorde jag det ens? Hon ser jätte bra ut, men som att inte Vanessa gör det?
Jag drar en frustrerad hand genom mitt hår.
Svaga knackningar hör jag som knackad mot dörren. Ett svagt mm lämnar min mun. Martinus öppnar dörren och mimar ett hej.

"Jag vet att du och Vanessa har haft en relation och jag vet att Vanessa är gravid," börjar Martinus jag nickar snabbt och sätter mig upp ur sängen.
Han drar ihop sina bruna fylliga ögonbryn och jag kollar oförstående på honom.

"Men du är inte den som är pappan.." jag kollar konstigt på honom och tänker att han är helt efterbliven i sin hjärna. Har han tappat sina hjärnceller eller? Jag är den ända som har haft sex med henne, som jag vet.

"Asså det här är verkligen det värsta jag gjort i mitt liv. Jag vet att jag var dum i huvudet och jag vet att det jag gjorde var helt fucking fel. För att Vanessa är en jätte super duper fin person och jag ångrar det så helvetes mycket men jag är pappan," jag kollar oförstående på Martinus och skrattar nervöst åt vad han sagt.

"Nej, det är du inte? Varför skulle du vara det. Jag är den ända som har haft sex med henne under vårat korta förhållande. Vad fan är det du har gjort som du ångrar så jävla mycket?" han skakar snabbt på huvudet och suckar sedan, jag drar ihop mina ögonbryn och nickar.

"Jag hade sex med henne utan att hon visste. Men hon vet det nu, och jag kommer aldrig kunna förlåta mig själv för det jag gjort,"
Hela världen stannar. Det ända jag ser är Martinus som långsamt försvinner ur mitt syne. Snart där efter så blir allt mörkt och Martinus röst försvinner helt.
Nu är det bara tyst. Helt mörkt, vart är jag någon stans? Det känns som att jag är i ett mörkt rum där ingen hör mig alls.

Godnatt.

Martinus
Jag drar nervöst min hand igenom mitt hår och jag kollar på min bror som är helt borta i sina tankar.
Jag drar snabbt upp min mobil för att ringa till mamma som fortfarande är kvar på jobbet.
Numret slår jag snabbt in på mobilen och signaler hör jag i jämna mellanrum.
Jag suckar högt när de pipande signalerna kommer fram som visar att hon inte svarar. Istället slår jag upp pappas nummer och de bekanta signalerna tutar i mitt väntar öra.

"Ja, hej Martinus!" säger han och en lätt pust lämnar min mun.

"Pappa du måste komma hem nu, Marcus har typ svimmat eller något," han mumlar något till svar och stänger sedan av samtalet.

Någon dryg halvtimma senare kommer pappa äntligen hem och han kommer sedan upp till Marcus rum. Sedan försvinner jag ut ifrån Marcus rum lämnar de två ensamma. Jag drar min hand genom mitt hår och kollar nervöst på min mobil.
Jag öppnar snapchat och öppnar några snaps.

Vanessa :p

Har du sagt till honom nu?

mmh, han typ svimma vette fan vad som hände med honom.
läst 14.43

Kan du komma över eller?

I'm on my way.