första advent

306 5 2
                                    

Marcus
Vi sätter oss alla samlade vid köksbordet och vi börjar ta för av oss av maten som är framdukad. Mamma och pappa hade bjudit hem Vanessa och hennes familj. En tystnad spreds sig snabbt över bordet. Vanessas pappa och Vanessas syster Miranda sitter tyst vid bordet samtidigt som Emma och Anton pratar för fullt om saker tio-åringar förstår. Miranda sitter knäppt tyst vid matbordet då det är rätt så stelt för hon skällt ut Martinus för några dagar sedan. Martinus likaså knäpptyst.

"Så ja då är det bara varsågoda att äta," säger mamma och kollar på alla vid matbordet. Vi skålar och börjar sedan äta i en stor tystnad. Det ända som hörs ör besticken som slår mot tallrikarna och Anton och Emma som pratar. Jag tar min hand på Vanessas lår och ler åt henne svagt. Hon ler snabbt tillbaka och tar för sig av sin mat.

"Så grabbar, hur går det för er i skolan och hur lärde ni känna Vanessa här," frågar Vanessas pappa Fredrik. Jag kollar på Martinus och drar en hand genom mitt blonda hår.

"Ja du, det började hela med att hon började i våran klass och ja vi klickade väl rätt så bra från början om man säger så," säger Martinus. Jag kollar på honom förvånat och skrattar tyst för mig själv, ni kanske gjorde tänker jag. Mamma kollar oförstående på mig och jag kollar på henne samt som jag tar servetten och torkar min mun.

"Nej men ja, jag och Vanessa blev rätt så bra vänner när hon började på skolan. Hon var lite svår att prata med första gången med det är mycket bättre nu eller hur bästa vän," säger jag mest för att få Martinus lite smått svartsjuk. Hon ler mot mig och nickar.

"Ja, Marcus sa till mig förut att man kan pussa varandra som vänner fast på skoj," säger Emma jag kollar på Vanessa och vi båda två börjar skratta samtidigt. Martinus kollar frågandes på mig men jag ignorerar bara hans blick. Jag ser att Miranda kollar på Vanessa men hon ler bara åt henne som svar. Jag tar det sen, mimar hon åt henne.

"Ja men det kan man ju göra om man vill. Jag kan t.ex pussa Martinus på skoj," säger Vanessa. Även fast hon bara sa det för att lätta upp stämningen så blev jag innerst inne irriterad, hur kunde hon säga så när han vart en idiot mot henne. Hon kollar på mig och ler glatt. Jag släpper min hand från hennes lår och fortsätter att äta som att inget hänt.
Miranda kollar på mig med en blick jag inte kan tyda men hon ler sedan, jag ler svagt tillbaka och dricker ur mitt cola glas.

"Jag går ut ett tag," säger jag och reser mig upp och lämnar bordet. Vanessa kollar oförstående på mig men jag ignorerar det bara. När jag äntligen fått frisk luft så öppnas dörren igen och jag till min förvåning står Miranda där. Jag kollar förvånat på henne och ler sedan åt henne.

"Hej, lite stelt på middagen tycker jag," säger hon jag nickar till och skrattar smått. Hon skrattar lite hon med och sedan blir det tyst. Jag kliar mig stelt i håret och kollar sedan på dörren.

"Ska vi gå in igen eller?" hon nickar och jag kollar sedan på dörren. Vi sätter oss tysta ner vid köksbordet igen. Plötsligt är de inne i samtalsämnet sex. Jag kollar på Vanessa som bara kollar rakt fram och verkar vara riktigt intresserad av vad mamma pratar om.

"Så om du någonsin blir gravid och det är någon av mina söner som orsakat det ska du prata med mig," säger mamma jag kollar upp spärrat på henne och slår mig själv i ansiktet fy fan vad pinsamt.
Martinus sitter och skrattar medans jag sitter och tjurar för mig själv. Miranda börjar också skratta och när hon ser mig sitta och skämmas.

"Så ska vi gå och sätta oss vid sofforna istället, lite trevligare," säger pappa jag nickar och vi går alla tillsammans till sofforna.

"Ni ungdomar kan ju hitta på något annat om ni vill nu," säger pappa och jag nickar. Vi går upp till mitt rum och så hoppar jag ner i sängen.

"Fy fan vad pinsamt det där var," säger jag när Miranda stängt dörren. Martinus nickar och jag skrattar tyst.

"Så du vet Vanessa så ska du prata med min mamma om vi är orsaken till att du blir gravid," säger jag skrattandes. Hon nickar och ler åt mig smått.

"Ska vi köra sanning eller konka kanske?" Martinus flinar brett och vi kommer överens att köra s/k.

"S/k  Miranda.?" Martinus flinar brett och Miranda svarar snabbt konka. Ett stort flin sätts på mina läppar direkt.

"Miranda du ska gå ner till mamma och säga att Martinus gjort dig gravid," säger jag samtidigt som jag skrattar högt. Hon blickar mig smått surt och försvinner sedan ner för trapporna till vardagsrummet. Vi andra smyger efter och sätter oss i trappan.

"Gerd-Anne kan du komma?" mamma och Miranda kommer sedan till hallen och vi håller snabbt för munnarna för att inte brista ut i skratt.

"Martinus har gjort mig gravid," Mirandas allvarliga röst gör så att mamma snabbt spärrar upp ögonen.

"Är du seriös? Vart är graviditets testet?" Miranda pekar på toaletten men stoppar Gerd-Anne för att gå in där.

"Snälla berätta inte för någon. Men fan jag vet inte vad jag ska göra?" Mamma kollar allvarligt på Miranda och kollar ledsamt på henne.

"Vi måste åka till en doktor," det är då vi alla brister ut i skratt, Miranda med. Mamma kollar förvånat på oss som sitter vid trappan och gapskrattar. Hon förstår direkt och kommer snabbt upp till oss med snabba steg.

"Era jävla skitungar!!" skriker hon och skrattar medans hon försöker låtsas vara allvarlig.

•••

"S/k Martinus?" Miranda kollar nyfiket på Martinus och han svarar sanning. Hon funderar en lång stund förens hon kommer på något lurigt.

"Ångrar du allt du gjort mot Vanessa eller gillar du den där tjejen du kysste i skolan för ett tag sedan?"

"Jag ångrar det. Vanessa du kan vara en av de få personerna jag faktiskt gillar. Jag var så fucking dum vet inte varför jag gjorde det, förlåt. Tjejen som jag kysste känner jag inget för, vi har bara haft sex," mina käkar spänner jag snabbt när han nämner att han typ gillar henne. Jag rullar med ögonen och lutar mig sedan mot sängen.

"S/k Marcus?" Martinus kollar på mig med en frågande blick. Konka.

"Du ska kyssa den som du blir mest tänd på i det här rummet," jag sneglar till på Vanessa men kollar sedan istället på Miranda. Jag går snabbt fram till Miranda och kysser henne. När jag sliter ifrån mina läppar från hennes kollar jag snabbt ner i marken.

"S/k Vanessa?" jag frågar det så tyst som möjligt, så de nästan inte ens hör mig. Hon svarar sanning och kollar besviket på mig.

"Gillar du mig?" Vanessa kollar på mig och reser sig sedan upp.

"Det trodde jag du redan visste svaret på,"

Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen Where stories live. Discover now