Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen

hon skulle inte veta?

Marcus
Jag och Martinus går till bussen i en tyst atmosfär. Några få bilar åker förbi oss i en hög fart. Martinus huvud ligger nästan ner i marken. Mamma hade fått reda på Martinus självskadebeteende på något sätt. Jag fick aldrig veta hade pappa sagt till mig. Jag tar upp mobilen ur min ficka och öppnar några få snaps av de alla 100 tals snapsen.

Bussen stannar till och vi kliver på bussen. Vi sätter oss relativt långt bak i bussen och nästa sekund jag tittar upp från mobilen var vi framme vid skolan. Jag öppnar portarna och kliver in i skolbyggnaden. Elever jag inte träffat på hela helgen ser jag nu framför mig med stora leenden.

Vanessa kommer fram till mig och jag ger henne en varm kram. Hennes bekanta lukt drar jag in i mina näsborrar försiktigt. Jag lämnar sedan Martinus med sina idiotiska vänner och fortsätter bort till första lektionen.

Min vänstra hand och Vanessas högra hand flätar jag ihop snabbt när jag ser Lukas stå med Martinus och Jackson. Jag rullar med ögonen snabbt och fokuserar sedan på korridoren.

"Tjo Marcus har du skaffat din första tjej nu eller?" den bekanta rösten ekar i mina hörselgångar. Jag vänder mig om för att se om det var han jag trodde det var. Martinus bruna ögon stirrar in i mina och ett flin är placerat på hans läppar. Jag kollar på honom kallt och han skrattar lågt.

"Bara för att du inte har någon?" ett ooo lämnar Martinus "kompisar". Jag kollar på honom och lämnar de sedan med ett nöjt flin på mina läppar.

Vanessa kollar chockat upp på mig det är då jag precis kommer på vad jag sagt. Jag kliar mig nervöst i nacken och skrattar stelt.

"Asså vi är ju inte tillsammans jag ville bara inte att Martinus skulle vinna," slänger jag ihop till en lögn.

"Ah okej," Vanessa skrattar och vi stannar sedan vid toaletterna. Vanessa stänger dörren för sig och gör sitt behov.

Jag drar snabbt upp min mobil och går in på snapchat. Precis nu fick jag en snap från Martinus. Ett flin sätts på mina läppar på en gång, jag drar min vänstra hand genom mitt hår samtidigt som min högra öppnar snapen.

"Möt mig bakom skolan om 5 min" står det på snapen. Jag höjer mina ögonbryn och rycker på axlarna. Som han vill?

Vanessa kollar på mig förvirrat och jag ler åt henne.

"Jag skulle tydligen träffa Martinus bakom skolan om 5 minuter, så jag antar att jag drar nudå," säger jag till henne.

"Men lektionen börjar ju om 5 minuter?" Vanessa kollar konstigt på mig och jag suckar.

"Säg att jag har ett möte med typ Maria," Vanessa nickar och hon går sedan till lektionen. 

När jag äntligen kunnig smita mig ut ur skolan så går jag sedan vidare bakom skolan.

Martinus ser jag sedan stå med sitt huvud nere i mobilen. Han kollar upp mot mig kallt när han hör mina steg närma sig honom. Jag kollar förvirrat på honom.

"Så vad ville du?" jag kollar på honom men han svarar inte, han kollar inte ens upp på mig. Plötsligt får jag ett hårt slag i magen, jag kväver fort efter luft. Min blick söker jag fett vem som gjorde det. Men den ända jag ser är Martinus. Varför skulle han slå mig?

•••

Ljudet från mina händer slår mot Martinus kind. Han kollar ilsket på mig och slår sedan tillbaka med sin näve. Jag drar en frustrerad hand genom mitt hår och tar ett hårt grepp om honom.

"Martinus vad fan håller du på med?!" ryter jag och tar ett stadigt grepp om hans armar bakom hans rygg. Martinus sliter sig från mitt grepp och ilsknar till.

"Vad fan du är helt jävla efterbliven, Marcus du vet att jag fucking inte ville att någon skulle veta?!" jag drar min hand snabbt genom mitt hår och suckar överdrivet högt.

"Du kan inte börja slåss för det Martinus. Dina aggressions problem är värre än någonsin," Martinus bruna ögon som är identiska med mina fast ändå inte tar kontakt med mina. Han suckar högt slår till mig på kinden, ett smackande ljud lämnar hans hand. Jag drar in den friska luften och försöker vara lugn, han fortsätter att slå och slå.

"Martinus det räcker nu!" ryter jag. Han kollar på mig med en blick jag inte förstår, sedan så rullar han sina ögon och ställer sig surt framför mig.

"Du är så fucking självisk det ska du fucking veta," han petar mig med sitt pekfinger och lämnar mig sedan själv, bakom skolbyggnaden. Jag försvinner snabbt in på skoltoaletten när jag stigit innan för portarna. Min blick stirrar in i spegeln. Marcus.

Jag inspekterar mitt ansikte och ser några få blåmärken i ansiktet. En djup suck lämnar min mun och istället drar jag upp min hoodie. Små blå märken här och där på min mage. Vad ska mamma tro? Hennes två söner har haft ett litet "slagsmål"

•••

Skoldagen är äntligen slut, jag sitter på bussen på väg hem. Martinus hade valt att stanna kvar med sina idiotiska vänner på stan. Jag och Vanessa hade inte setts sedan jag skulle träffa Martinus.

Plötsligt väcks jag ur mina tankar och ser en brunett sätta sig sätet till vänster om mig. Hon kollar på mig och ler smått. Jag ler tillbaka men kollar sedan istället ut mot fönstret.

Den starka vinden blåser i mitt blonda hår så det flyger kors och tvärs när jag hoppar av bussen. Jag drar min hand genom mitt trassliga hår och sätter sedan på mig mina gråa mössa. Löven på träden är som bortblåsta rätt så trist. De ända träden som hade några slags "blad" var barrträden. Gruset under mina fötter gjorde ett mysigt och bekant ljud. Det var redan mörkt, även fast klockan bara var 15.30

När jag låser upp dörren så hörs steg bakom mig, jag vänder mig om för att kolla vem det var som var på besök.

"Omg Marcus. Asså jag vet att detta är fel men jag har åkt från Sverige för att kunna träffa dig och omg nu står du bara här fin som fan," tjejen som står framför mig har blont hår till brösten. Hennes vita tänder syns tydligt när hon ler.

"Såklart om du kommer ända från Sverige ska du ju såklart få en bild," jag blinkar med mitt vänstra öga och skrattar lågt.

"Du kan svenska?" hon kollar förvånat på mig och jag nickar nöjt.

"Ja, har en kompis från Sverige som går i min skola om man säger så," hon nickar förstående och drar sedan upp sin mobil och tar fram kameran. Vi tar några få bilder och jag filmar in en kort video till henne. Hon lämnar sedan mig och jag ger henne en lång kram. Hennes blonda hår viftar fram och tillbaka när hon går tillbaka till bil där hennes mamma sitter. Hon kollar på mig och ler tacksamt, jag ler tillbaka och öppnar sedan dörren in till huset. Gruset flyger överallt när deras bil åker ifrån huset.

Jag möter mammas blick och jag ler åt henne och hälsar.

"Marcus vi behöver prata," jag kollar oförstående på henne men följer henne sedan intill vardagsrummet där Martinus sitter. En suck lämnar min mun vad har han sagt för skit till mamma?