Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen

bara henne i min mind

Marcus
Jag sneglar snabbt till på min mobil för att kolla om jag fått någon notis från henne. Inget, bara ointressanta namn utom hennes.
Jag slänger mobilen i sätet igen och kollar surt ut ur fönstret.

"Så, nu är vi framme om 5 minuter!" jag suckar tyst för mig och kollar återigen på min mobil. Såklart ingen notis från henne.

"Sådär hörni," pappa drar ut nyckeln och suckar lågt för sig själv. Jag ignorerar sucken och hoppar sedan snabbt ut ur bilen.
Martinus som hoppat ut ur bilen snabbare än mig drar snabbt upp bakluckan. Han tar ut sin resväska och väntar på mig och pappa att ta ut våra.
Jag drar ut resväskan ut ur bakluckan.
Sedan pappa, vi går upp till hotellet, Grand Hotel som vi alltid bor på. Tjejen i receptionen ler åt oss och hälsar.

"Gunnarsen," säger pappa när han hälsat tillbaks. Hon skriver in något på sin dator och ler sedan åt oss.

"Sådär ja, då är det rum 203 på våning 2!" vi ler tacksamt och vi försvinner in i en hiss som kommer i perfekt tajming för oss.
Jag suckar högt när jag äntligen kommit in i hotellrummet som var relativt stort som vanligt.

"Jag paxar här!" säger Martinus och hoppar i sängen längst in mot väggen. Jag ler smått och går till sängen som står vid fönstret.

"Jag tar den här, pappa du får ta den i mitten," skrattar jag han suckar ironiskt och plockar sedan upp sin mobil. Han sneglar på något sms och jag drar upp min mobil jag med. Jag öppnar den vit gula ikonen för att se om Vanessa skrivit något till mig. Men inget.
Det är antagligen jag som borde skriva till henne.

"miranda.ohlsson har addat dig!"

Jag ler snabbt och addar tillbaka.

Miranda

Du vet att det där som du gjorde på s/k var nog inte så jävla smart.

Vadå då?

Ja du , Vanessa ligger bara hemma i sängen och vill inte dra till skolan pga av en jävla kille. Eller pga två kanske?

Säg till henne att jag ångrar det.

Nej det får du göra själv, du ska kunna be om ursäkt själv.

Jag suckar frustrerat och klickar mig in på min och Vanessas konversation.

Vanessa <3

Sorry jag var dum som gjorde så mot dig. Jag älskar bara dig.

Mm.

Måste gå nu.

Jag kollar frustrerat på min mobil. Vad fan har jag skrivit. Varför gjorde jag så att hon inte ville dra till skolan?
Pappa kollar på mig förvirrat och jag fakear snabbt ett leende.

"Är det bra eller?" pappa sätter sig bredvid mig i sängen och jag kollar på honom med en fakead min.

"Ja, varför skulle det inte vara det?" små skrattar jag nervöst. Pappa kollar på mig mystiskt och rycker sedan på axlarna.

"Vi borde nog dra nu och äta om vi ska hinna käka och komma tillbaka," säger pappa, jag drar upp min mobil och kollar snabbt på klockan. 20.12 jag nickar till och sätter snabbt på mig mina skor.
Martinus ligger såklart kvar i sin säng medans vi står klara för att gå.

"Men kom igen nu då Martinus var inte en sån jävla segmask," säger jag och suckar högt. Martinus himlar med ögonen och reser sig upp sakta. Jag suckar ännu en gång för att sätta lite fart på honom.
Men samma lugna tempo. Pappa sätter sig sedan på pallen vid dörren och kollar uttråkat på dörren. När han äntligen har fått på sig sin hoodie och satt på sig sina skor och jacka tar vi hissen ner och lämnar hotellet.

"Sådär ja. Efter en stund kommer vi ut. Vad är det ni vill äta för något då?"

•••

Jag kollar uttråkat på tallriken som hade god mat på sig men som nu är helt tom.
Jag sneglar på pappa och han sitter och kollar på Martinus som är helt inne i sin mobil. Uttråkat börjar jag fibbla med med duken. På något sätt så råkar jag dra ner hela duken och samt följer tallrikar och glas med. Jag spänner snabbt mina ögon och slår mig själv i ansiktet.

"Vad i helvetes skit," mummel skriker jag för mig själv.
Pappa kollar på mig och skakar sedan på huvudet. En suck lämnar pappas mun och han försvinner sedan för att hämta en servetris.
Fuck vad dum jag är.