"Hoppas verkligen att hon får dina fina bruna rådjurs ögon,"

229 6 1
                                    

Marcus
Surt slänger jag in gamla kläder jag inte använder i en soppåse. Jag suckar för mig själv och tar hår snodden och gör en slarvig toffs.

"Mamma kan du ta och slänga det här eller något, jag behöver inte det här längre," suckar jag och slänger ut soppåsen ut ur mitt rum. Jag suckar ännu en gång och kollar sedan på min mobil, klockan visar 17.53

"Asså när kommer Martinus hem? Han har varit hos Vanessa i typ tre dygn nu och ni typ inte ens bryr er om det?!" säger jag. Svartsjukan väller över mig igen, jag kollar frustrerat på min mamma som bara glor på soppåsen.

"Jaja, jag kanske borde be honom komma hem nu," jag himlar med ögonen och nickar sedan. Äntligen, han behöver inte spendera all sin tid med Vanessa bara för att hon är gravid.

Martinus
Jag pressar mina våta läppar mot hennes. Mina händer flyttar jag ner till hennes midja som sedan fortsätter vandra ner till hennes rumpa. Jag placerar den försiktigt där och mellan rummen suddar jag bort mellan våra kroppar. Hennes mage som vuxit som sjutton gör ändå ett litet mellan rum mellan min mage och hennes. Jag drar motvilligt ifrån kyssen och kollar ner på hennes mage. Där i ligger våran bebis. Jag hukar mig på knä och kysser hennes mage, våran egen dotter ligger där. Fler och fler kyssar lämnar jag överallt på hennes mage. Vanessa som fortfarande står upp och kollar på mig ler brett öra till öra.

"Dina ögon är bara så himla vackra, hoppas verkligen att hon får dina fina bruna rådjurs ögon," Vanessa trasslar in sin hand i mitt hår och kysser mitt huvud. Precis samma sekund jag ska pressa mina läppar mot hennes vibrerar min mobil. Jag suckar irriterat och drar snabbt upp min mobil ur min ficka.

"Mamma skrev att jag måste dra hem," Vanessa suckar högt och samma gör jag. Hon kollar på mig med ledsna hundvalps ögon och jag flinar stort åt henne. Snabbt placerar jag min hand på hennes rumpa och tar henne vidare till hallen. Jag trycker mina läppar mot hennes samtidigt som jag klämmer till hennes rumpa. Hon lämnar ut ett högt stön. Jag sätter på mig min jacka och skor samtidigt som jag håller ögonkontakten med Vanessa.

"Hejdå babe," säger jag sensuellt bara för att reta upp henne och slår till henne löst på rumpan. Hon trycker sina läppar mot mina och jag flinar nöjt.

"Stanna kvar!" ber hon, jag flinar bara ännu bredare och skakar på huvudet.

"Tyvärr kan jag inte göra det, mamma ber mig komma hem," säger jag retandes och ger henne en snabb puss på kinden. Hon putar med underläppen och putar med sina läppar för att få mig kyssa de. Jag suddar snabbt ut mellanrummet mellan våra läppar och lämnar henne sedan själv.

Som tur är finns du || Martinus Gunnarsen Opowieści tętniące życiem. Odkryj je teraz