Camellia »m.c«

0.9 - scars and hollowness

"Camellia"

Jag satt som vanligt i soffan och läste ut min bok Evermore. Jag var hemma själv, vilket var sjukt skönt för jag orkade inte med dem just nu. Mitt huvud exploderade av olika frågor utan några svar. Varför ska livet vara så svårt? Jag väcktes ut mina drömmar av att någon knackade på dörren.

Det regnade ute och klockan var 11 på kvällen, vem är ute då?

Jag öppnade och såg en genomblöt Michael med stora svarta ringar under ögonen. Han svarta hår droppade det vatten från.

Han log blygt och sedan så tittade han ner i marken. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag bad honom att komma in. Jag visste att Brad och mamma inte skulle komma hem förrän efter 1 så det var lugnt. Jag bad Michael att stanna där medans jag gick upp och hämtade en T-shirt och ett par mjukisbyxor ur Brads garderob.

"Here, take these on. The bathroom is to the left down the hall" sa jag och såg hur han gick in till badrummet och låste dörren. Han sa inte emot eller något. Han bara gick utan ett enda ord, något måste vara fel.

Efter några minuter så kom han tillbaka någorlunda torr och satte sig bredvid mig i soffan. Jag tittade på hans ansikte, det var blått och lila.

"Michael?" sa jag försiktigt och mötte hans blick.

"Mm" sa han och tittade ner i golvet.

"Why are you here?" frågade jag ännu försiktigare.

"I don't know. I felt like it was the only right thing to do" sa han och tittade upp igen.

"Okey but why?" frågade jag och ställde mig sedan upp i skräck av hans

reaktion.

"I DON'T KNOW I SAID!" skrek han.

Jag backade bakåt men snubblade och föll till marken på rygg. Jag kände hur all luft gick ut ur mig och jag kunde inte göra annat än stöna.

"Oh shit I'm so sorry Ellia I didn't mean to scare you!" Sa han och hjälpte mig upp.

"Don't worry about that"sa jag och kände ändå hur ryggen gjorde ont men ignorerade det.

"I'm sorry" sa han och satte sig i soffan igen men huvudet neråt vinklat.

"Do you wanna talk about how you got that black eye?" frågade jag och satte mig lite närmare honom.

"No" sa han "do you wanna talk about your scars?"

"How do you know about them?" Frågade jag förvirrat.

"Just tell me why you did it" sa han och jag tänkte på vad han sa.

"Why do you wanna know?" frågade jag.

"Cause I have scars to just like yours" sa han och drog bort sina armband. Hans handled var full med ärr.

"Only if you tell me why you have yours?"

"Deal"

"Well I have them cause people is bulling me and my dad did choose his girlfriend over me and things just get worse and worse each day" sa jag och tittade på honom.

"I have mine cause my dad rapes me like once a week and if I tell anyone about it he will kill me" sa han och jag gapade.

"He- he rapes you?"

"Yeah"

"But why?"

"I don't know... I guess he's like everybody else, they just thinks about sex. My mum is out of town for a few months so she is basically never home to see it"

"Why do you tell me about this?"

"I don't know. I just trust you for like no reason at all and you actually seems like a nice girl. I'm sorry for calling you things and stuff, I really am"

"Nobody trusts me" sa jag och tittade in i de gröna ögonen.

"But I do"

"So what now?" frågade jag.

"I don't know but you have to promise me that you'll never tell anyone about this?"

"Ofc and you have to promise you to"

"I promise"

"I promise to"

----------

Det hade gått 10 minuter innan vi började prata igen.

"Why didn't you meet me at the wall yesterday?"

"Dad"

"Oh okey"

"This can be our secret"

"What?"

"This, you and me talking about what we feel and things"

"It's okey with me"

"I will come here everyday and talk to you. Your parents will never know"

"But how are you gonna get in then?"

"You have a big ass window you know and next to it it's a big tree, I will knock 2 times if it's locked and if it's open, well then I just go inside" jag skrattade lite av hans plan.

"You have a funny laugh" sa han och log brett.

"Well thank you" sa jag och skrattade.

Michael var inte den jag trodde han var. Han var krossad och i behov av en vän som förstod honom, samma som för mig.

---------

Nämen ser man på, Michael litar på Ellia.... Hm

Svåra ämnen som ingick i detta kapitel.

Själv har jag inte varit med om det men men.

Utför går det ner för kullen.

Kommentera och gilla!

Hoppas ni gillade det här kapitel.

Oi, Hazzenly