Camellia »m.c«

0.3 - body and soul

Lyssna på Skin av Sixx.A.M.!

OBS detta kapitel är det ett ganska känsligt kapitel.

-------

FREAK, FREAK, FREAK, FREAK. Orden ekade i mitt huvud. Jag tittade runt i rummet och såg hur den röda kladdiga sörjan droppade ner på det vita marmor handfatet. 5 st vågrätta streck prydde min handled. Jag visste att det var fel men jag kunde inte hindra mig själv. Jag släppte rakbladet och stod och tittade på det röda blodet. Det var ganska intressant ändå, att se hur blodsdropparna tävlade om vem av dem som skulle hinna ner i avloppet först.

Det har nu gått ca 2 veckor sedan jag började på den nya skolan i Sydney och det har varit ett helt jävla helvete. Alla kallade mig för freak,vilket var sant, jag var ett freak.

Jag satt alltid ensam, vilket var ganska skönt för jag har aldrig varit ett stort fan av människor. Jag föredrar karaktärerna i mina böcker istället för riktiga människor. Jag har lärt mig att vara ensam, vilket var jätteskönt. Det är ingen som tjatar på mig, ingen som får mig att känna mig stressad utan jag gillar mig själv. Mig själv är den ända personen jag faktiskt kan stå ut med och jag litar inte på någon.

Fredag var det idag, vilket betyder att det är helg efter denna korta skoldag. Jag gillar helgerna, det är så jag får mest tid för mig själv.

Mamma jobbar, Brad jobbar och jag är ensam hemma. Det jag brukar göra då är att läsa, skriva, jag brukar spela piano (vilket är en hobby som ingen heller vet om) och jag brukar lyssna på musik.

Jag gick till skolan som vanligt. Jag hade mina vanliga kläder på mig. En T-shirt, en jeans jacka och ett par svarta jeans. Ryggsäcken var tung som vanligt men jag bodde inte så långt ifrån skolan. Jag gick alltid 20 minuter tidigare för att slippa måsta gå genom alla människor från skolbussen.

Jag gick till mitt skåp och öppnade ryggsäcken. Om jag mina rätt så hade vi lektionen om poesi och William Shakespeare först och sedan matte. Jag tog ut min poesi bok och mitt skrivhäfte som var speciellt till för poesi. Jag gick mot klassrummet och satte mig vid min bänk, sedan kom jag på att detta var den lektionen jag satt bredvid Michael. *suck*

Klockan ringde in och alla kom in i klassrummet. Sist kom den personen jag var mest rädd för i hela världen, Michael. Han skrattade och blev sedan allvarlig när han tittade på mig. Jag såg något i hans ögon, skuld. Det var skuld i Michaels ögon jag hade sett, varför känner han sig skuld till något?

Jag har lärt mig att kunna se vad andra känner genom enkla små blickar. Jag kan titta in i någons ögon och nästan se in till deras själ.

Men just nu allt jag kunde tänka på var varför Michael kände skuld...

------

Hola! Så vad tyckte ni om detta kapitel?

Kommentera vad ni tyckte och gilla för mer kapitel!

Xx,-Hazzenly