Camellia »m.c«

2.6 - new start

"Camellia"

"Camellia?" Hörde jag någon säga och jag vände mig om för att se vem det var. Michael.

"Michael?" Frågade jag och jag såg hur hans ögon lös upp och ett leende poppade upp i hans ansikte.

"Omg! Thank god. I almost started so believe that you would never wake up, but I didn't so you can't tell me that j stopped believe on you" sa Michael och jag bara skrattade.

"Awe I missed that laugh" sa han och log.

"Wait why am I here?" Frågade jag och hans leende försvann lika snabbt som mitt.

"Do you remember the first time I kissed you?" Jag nickade. "Well after that you tripped and hit your head. You've been here for about three months now."

Drömmen... Innan jag vaknade så såg jag ju när jag föll. Var det verkligen så det gick till. Men hur kunde jag då se hur det gick till ifrån någon annans synvinkel?

"Three months?" Frågade jag och han nickade.

"Have you been here the whole time?" Frågade jag och visste egentligen vad jag skulle få för svar.

"Yes" sa han generat och kliade sig i nacken.

"But what about school then?" Frågade jag och kände en skuld sköljas över mig.

"Well... um I kind of skipped school the first days of the first month but then I talked to my physiologist and she said that I could get to stay with you if I brought all my shook supplies here and did them here by you side" sa han. "Oh and I actually did the most of your work to"

"Well thank you but are you sure they don't suspect anything? I mean I just got out of coma and your handwriting isn't that girly" skrattade jag fram.

"I haven't turn anything of your work in and I didn't try my best to write very girly" sa han och blinkade med ens ögat mot mig och skrattade.

"Well I appreciate it and thank you for staying." Sa jag och tog hans hand. Han stannade upp i en rörelse.

"We should might tell the nurse that you're awake, shall we?" Frågade han och tryckte på en röd knapp. Efter några sekunder så kom en sköterska in och började ta prover.

~•~•~•~•~•~•~•~•

"1 week after Camellia woke up"

"So how does it feel to walk on a real street and not some hospital floor?" Skrattade Michael medan vi gick ner för gatan.

"Nothing special" sa jag och skrattade.

Jag tog hans hand och kramade den hårt. Jag och Michael är inte i vänzonen men inte heller ett officiellt par vad jag vet.

"Uhm I was going to ask you this later but I need to know" sa Michael och han tog båda mina händer och tittade in i mina ögon. "Do you maybe want to be my... uhm... girlfriend?" Frågade han generat.

Jag tittade på honom en stund som kändes som en evighet men jag ville bara se hur nervös han kunde bli. Man såg på honom att han bara blev mer och mer nervös.

"Yes, Michael I want to be your girlfriend" sa jag och kramade om honom. Jag kände hur han kramade om mig hårt och jag stängde mina ögon. Strax innan kramen avbröts så öppnade jag ögonen och såg en person. Han log och gjorde tumme upp till mig. Jag vet hur mycket Michael älskade honom och jag ska göra mitt bästa att få Michael att må vara igen. Jag log mot personen som stod långt därborta. David.
Han vinkade och sedan så var hans borta. Jag log för mig själv och drog mig sedan ur kramen. Jag tittade in i Michaels ögon och log. Detta är en ny start.

"Thank you for everything" sa jag och sedan så tryckte han sina läppar mot mina.

"No thank you" sa han mot mina läppar. "Camellia."

THE END.