Before I Leave

{Kapitel 2}

*Amys perspektiv*
Jag låg där i min säng hela eftermiddagen och tänkte. Jag hade bestämt mig. Jag ska ta livet av mig. Ingen kommer bry sig och det är ju liksom inget som jag egentligen har kvar att leva för. Men jag har ett löfte. Innan jag tar livet av mig ska jag ha träffat The Fooo Conspriracy. Jag ska berätta för dem att det är de som har hållit mig vid liv. Så imorgon efter skolan så ska jag dra till deras studio i hopp om att få träffa dem.
"Amy, nu får du för fan komma ner och laga mat" ropade pappa argt nerifrån vardagsrummet och jag suckade innan jag reste mig upp och gick ner till köket. Eftersom jag var trött och inte mådde så bra rent psykiskt heller så fick det bli enkel mat. Köttbullar och snabbmakaroner.
"Maten är klar pappa" ropade jag medan en suck lämnade mina läppar. Jag slog mig ner vid bordet och inväntade pappa. Efter några minuter så kom han in i köket och satte sig ner på sin stol. Han granskade länge maten och suckade sedan.
"Vilken höjdare" sa pappa ironiskt och jag himlade med ögonen.
"Om du ska vara otrevlig kan du väl laga maten själv?!" Sa jag och pappa fnös till. Med åren har jag lärt mig att säga emot pappa. Även om det får konsekvenser så känns det skönt att säga emot.
"Jag drar hem till Jenny efter skolan imorgon" ljög jag tyst och pappa slog näven i bordet.
"Du ska hem och städa imorgon efter skolan" sa pappa skarpt och jag fnös kaxigt tillbaka.
"Nej, jag ska till Jenny" sa jag surt och reste mig upp och sköt ut stolen. Jag ställde min tallrik på diskbänken och försvann sedan upp på mitt rum. Imorgon efter skolan drar jag till studion och pappa kommer tro att jag är hos Jenny. Jag log lite lätt innan jag bytte om till pyjamas och kröp ner i sängen. Jag var trött och orkade inte mera ikväll så jag somnade rätt fort.
Morgonen därpå började med ett hårt slag på min kind av pappa. Jag kände hur det brände i kinden och jag reste mig snabbt upp ur sängen.
"DU HAR FÖRSOVIT DIG JÄVLA SKITUNGE" skrek pappa, men jag bara sprang förbi honom in på toa. Jag ställde mig framför spegeln och släppte ut mina tårar som rann ner för mina kinder och sedan droppade ner i handfatet. Jag drog lätt mitt finger över min brännande kind. Den var alldeles röd. Jag suckade djupt innan jag körde igång med mina morgonrutiner. Någon timme efter det var jag i skolan och jag hade redan missat första lektionen. Som tur var så skulle jag inte ha den läraren något mer idag så han skulle inte kunna skälla på mig. Dagen flög förbi och det var redan dags för att bege sig mot studion. När jag satt på bussen påväg in till stan ångrade jag mig faktiskt lite. Det var världens snökaos ute. Det snöade, regnade och så var det typ -15 grader, men nu satt jag på bussen, ingen återvändo. Och jag ska ju ändå dö inom ett par dagar så vad gör det om jag fryser ihjäl idag?! När jag var framme vid deras studio så sjönk jag ner mot väggen. Jag frös så in i bomben eftersom jag bara hade på mig min tunna jeansjacka och ett par trasiga jeans som mest bestod av hål. Jag hade inte fått pengar av pappa så jag kan inte handla nya kläder, därför måste jag gå med höstkläder på vintern. Jag satt där utanför studion helt ensam i flera timmar. Mina händer, fötter och ben hade domnat bort. Jag skulle precis ge upp och åka hem igen när dörren slogs upp och mitt framför mig stod nu de fyra killarna som har hållit mig vid liv såhär länge...