Before I Leave

{Kapitel 27}

*Oscars perspektiv*
Morgonen därpå vaknade jag av ljudet av min väckarklocka. Mitt morgonhumör är inte det bästa och eftersom det var måndag så blev det inte mycket bättre, men när jag rullade över till andra sidan och möttes av Amy så spred sig genast ett leende på mina läppar. Jag pussade Amy på kinden och viskade till henne att det var dags att vakna. Efter cirka en halvtimme satt vi båda vid köksbordet nere i köket och åt frukost.
"Börjar du nio?" Frågade jag och slängde en blick på klockan innan jag vände tillbaka blicken mot Amy som nickade tveksamt.
"Och du?" Frågade Amy och jag ryckte på axlarna. Ärligt talat vet jag inte riktigt.
"Vi börjar väl när jag kommer dit" svarade jag och flinade mot Amy.
"Nämen har lilla Enis Penis som gått och blivit diktator?" Sa Amy och log lite. Antagligen eftersom hon tyckte att hennes kommentar var klyftig.
"För det första kalla mig aldrig mer Enis Penis, för det andra har jag inte blivit diktator, jag är boss förstår du" sa jag och skrattade lite i slutet. Vi fortsatte sitta och prata ett tag, men började bege oss mot Amys skola när det var dags. Jag stannade min moppe på parkeringen och hoppade av. Amy hoppade också av och gav mig hjälmen som hon hade fått låna. Jag gav henne ett leende och fick ett oroligt leende tillbaka. Hon var orolig. Undrar om det är såhär varje dag. Blir hon så illa behandlad att hon är rädd varje morgon?
"Amy... Är du såhär orolig varje morgon?" Frågade jag och tog tag i Amys hand. Amy svarade inte på frågan. Hon tittade bara på mig med en tom blick innan hon började gå mot ingången. Allvarligt, detta skrämmer mig lite. Är det så farligt? Vi gick in i skolan hand i hand och allas blickar vändes mot oss. Jag såg hur folk ställde sig i små grupper och började viska. Så jävla lågt. Amy drog med mig till hennes skåp där det stod tre tjejer. Jag såg tydligt blickarna som de gav Amy och jag kokade av ilska inom mig.
"Horan har visst tagit med sig en kompis" hörde jag en av tjejerna säga tydligt och högt nog så att vi skulle höra. Där gick min gräns och jag harklade mig och vände mig mot dem.
"Är det något jag kan hjälpa er med?" Frågade jag med en viss irritation i rösten. Tjejerna svarade inte utan vek istället undan blickarna och fnös.
"Har ni inget bättre för er än att sabba någons liv?!" Utbrast jag argt och tjejerna fnös ännu en gång innan de gick sin väg.
"Sluta Oscar" sa Amy medan hon kastade in sina böcker i sitt skåp.
"Vadå sluta?! De kan fan inte behandla dig sådär" nästan skrek jag och Amy suckade. Hon tog ut de böcker hon skulle ha och låste sedan skåpet. Hon satte händerna på min rygg och knuffade mig mot utgången.
"Vi ses ikväll" sa Amy surt och öppnade dörren åt mig. Jag tittade på Amy och fnös innan jag gick ut genom dörren. När jag väl kom ut på parkeringen sparkade jag iväg en sten som flög all världens väg.
"FAN" svor jag högt och drog handen genom håret. Vad hände med Amy? Varför blev hon plötsligt så arg och sur på mig? Jag fattar ingenting längre...