{Kapitel 35}

327 14 0
                                    

*Amys perspektiv*
Rättegången började och advokaterna argumenterade hit och dit om det var ett tillräckligt stort brott för fängelse eller inte. Tillslut var det vittnenas tur att tala och Oscar var först, förutom jag då, men jag hade redan pratat.
"Jag har fått höra av Amy att hennes pappa misshandlade henne. Jag har även fått se hennes blåmärken och fått känna hennes tårar mot min axel. Jag vet inte hur allt är. Jag vet egentligen inte mycket. Men när jag kom in i huset och såg ilskan i Chris ögon. När jag såg positionen som Chris stod i. När jag såg Amy sitta ihopkrupen mot väggen och skaka av rädsla. Då... då visste jag att det var allvarligt. Jag tycker att Chris ska fängslas. Amy är värd så mycket bättre" hans ord var rörande och jag kände hur mina tårar, av både glädje och sorg, ville spruta ut. Men sedan kom den där meningen. Den där iskalla meningen när han riktade sin blick till mig och tittade mig rakt in i ögonen.
"Men Amy kämpade inte, hon verkade inte klara av såna där konflikter med Chris, varje gång vi sågs hotade hon med att försvinna och lämna mig här."
Jag tittade länge på Oscar innan jag reste mig upp och bad om paus. Jag fick som jag ville och sprang ut ur lokalen. Mina fötter styrde mot bron. Det går inte längre. Jag orkar inte mer. Oscars beteende går mig på nerverna. Jag trodde verkligen att Oscar såg hur mycket jag kämpade, men nej. Mina tårar sprutade och min kropp darrade där jag sprang på vägen i regnet. Snart är det över. Snart kan Oscar göra vafan han vill. Han kan säga vad han vill om mig. Jag kommer inte bry mig. För jag kommer vara död.

*Oscars perspektiv*
Jag var inte klar med mitt 'tal' innan Amy bad om paus och försvann. Tiden gick och domaren sa att vi var tvungna att börja utan Amy. Jag suckade. Jag ville ju att hon skulle höra allt.
"Men jag sa nej. Jag sa att hon inte skulle försvinna, hon ska inte lämna mig här. Då fick hon kraft. Och hon klarade det. Det är därför hon står här idag. Det är därför hon är den hon är. Det är därför jag älskar henne." Fortsatte jag och log halvhjärtat mot domaren innan jag gick tillbaka till min plats.
"Amy har varit borta länge nu, kan du gå och leta efter henne? Hon verkar vara sur på mig och låter mig knappt kolla på henne" viskade jag till Ogge och han nickade och försvann han också. Vart fan kommer det här leda? Vart tog Amy vägen? Jag suckade återigen och satt kvar i lokalen ända till slutet. Eftersom Amy redan hade pratat så kunde de avsluta rättegången utan henne. Det hela slutade med att Chris blev fängslad. När jag kom ut ur lokalen drog jag upp min mobil ur fickan. Ogge hade fortfarande in kommit tillbaka och inte Amy heller. Men jag hade fått ett sms av Ogge och han hade ringt flera gånger. Jag låste upp mobilen och läste smset som Ogge hade skickat, "Amy hoppade, hon klarade sig inte. Det är över Oscar..."

Before I LeaveWhere stories live. Discover now