Before I Leave

{Kapitel 23}

*Amys perspektiv*
Dagarna gick och blev så småningom till veckor. Julen hade passerat. Nyår hade passerat. Imorgon började skolan igen. Killarna kommer jobba fullt ut eftersom deras konsert är på lördag så jag kommer inte kunna bo hos dem som jag gjort under i princip hela lovet. Jag har bara varit hemma några enstaka gånger och när jag väl varit hemma så har pappa sovit eller inte varit hemma så jag har inte träffat honom på flera veckor. Just nu var jag hemma hos Oscar och vi låg och sölade i soffan. Vi visste att vi inte skulle hinna träffas mycket i veckan och att jag inte kunde bo med honom eller de andra killarna, som jag faktiskt har kommit väldigt, väldigt nära.
"Jag kan lita på dig va? Jag menar, du kommer väl inte berätta för dina Foooers eller dina föräldrar att jag har självmordstankar, inte mår bra och blir misshandlad av min pappa?" Frågade jag osäkert när tanken bara kom upp i mitt huvud.
"Varför frågar du ens det älskling? Det är klart att jag aldrig någonsin skulle berätta för någon om jag inte har ditt tillstånd" svarade Oscar mjukt medan han strök sitt finger i min panna. Jag log bara som svar, mycket mer behövdes inte sägas eller göras. Vi hade det bra och jag ville aldrig att det här tillfället skulle sluta.
"Vi kanske ska åka nu" sa Oscar tveksamt och jag suckade djupt, men nickade. Jag visste att jag var tvungen att förr eller senare komma hem till pappa. Börja med vardagsrutinerna igen. Slagsmål, skrik, tårar. Jag reste mig upp från Oscars knä och strax efter mig var Oscar uppe på fötter han också.
Jag och Oscar var ganska snabbt klara med packningen och efter bara någon halvtimme satt vi på hans moppe påväg hem till mig. Mitt hjärta dunkade fortare och fortare ju närmare vi kom huset. Jag var rädd. Jag var rädd för pappa. Min egen pappa. Hur sjukt är inte det egentligen?! Jag fnös för mig själv och Oscar körde upp på uppfarten och parkerade moppen en bit ifrån dörren. Jag ställde mig mittemot Oscar och tittade in i hans ögon som var fyllda av sorg, men ändå hopp och glädje.
"Vi ses väl på lördag innan konserten? Kommer du dit?" Frågade Oscar lågt och jag nickade och bet mig i läppen.
"Men vi hörs på sms och telefon" sa jag och Oscar nickade.
"Jag följer dig till dörren" sa Oscar och krokade fast i min arm och började gå så att jag knappt hann varken reagera eller protestera, men när vi kom fram till dörren och Oscar precis skulle knacka så drog jag bort hans hand och tittade på honom med en menande blick.
"Nej Oscar" sa jag skarpt medan en tär rann ner för min kind. Han kan inte följa med in. Pappa skulle slita honom i stycken. Jag kysste Oscar på läpparna och puttade sedan löst iväg honom och knackade på dörren själv. Det tog ett bra tag innan pappa öppnade dörren och hans ögon var lika röda som alltid. Jag gav Oscar en sista blick innan jag försvann in genom dörren och pappa låste efter mig. Så fort jag kom in genom dörren kände jag lukten av rök och alkohol. Jag såg hur ilskan kokade inom honom och jag visste att det här inte skulle sluta bra. Han var drogad och full, då slutar inget bra i pappas fall. Jag stod bara där mot väggen som en ynklig liten varelse och rörde inre en enda min fast att jag skrek av rädsla inom mig...