Before I Leave

{Kapitel 22}

*Oscars perspektiv*
Jag kände hur hela Amy spände sig när Ogge, Omar och Felix kom till oss med en massa tjejer. Jag tittade undrande på Amy som hade fäst blicken vid en tjej som just nu klängde på Ogge. Jag höll i Amys hand ännu hårdare och och vände sig och om log tacksamt mot mig. Vi var med alla Foooers jättelänge och det var faktiskt mysigt. Det var bra stämning och Amy slappnade av mer och mer, men jag kände fortfarande hur hon spände sig när den där tjejen mötte hennes blick. Det var något mellan dem, såklart ville jag veta så jag kunde hjälpa henne, men jag tror inte att det var läge att fråga just nu. Efter många timmar av skratt och kärlek började vi dra oss hemåt och alla var ovanligt trötta. Jag höll fortfarande Amys hand och hon verkade uppskatta det lika mycket som jag gjorde. När vi väl var hemma hos Felix igen så drog jag med Amy till vårt rum och satte mig på sängen med henne bredvid mig.
"Vem var tjejen?" Frågade jag mjukt och Amy gav ifrån sig en suck och vände bort blicken.
"Berätta för mig hjärtat" sa jag lika mjukt och flyttade mig närmare henne. Jag drog försiktigt ner henne i min famn och tittade in i hennes tårfyllda ögon. Jag såg att hon försökte hålla inne tårarna och jag log halvhjärtat mot henne.
"Amy, du behöver inte dölja något för mig, jag accepterar dig för den du är. Släpp ut dina tårar och berätta för mig så kan jag hjälpa dig" sa jag medan jag pillade med Amys hår.
"Det var Patricia, hon går i min klass och hon är en av alla de som mobbar mig" berättade Amy lågt med en spräcklig stämma. Jag kände hur ilskan kokade inom mig. Ingen ska mobba Amy. Ingen.
"Vet du? När skolan börjar igen så ska jag skjutsa dig till skolan och följa med dig in så ska jag kanske ta ett litet snack med Patricia och de andra som mobbar min älskling" sa jag och Amy skrattade lite lågt vilket fick mig att le.
"Jag älskar dig Oscar" sa Amy och snyftade till.
"Och jag älskar dig Amy" svarade jag och pussade Amy på hennes panna. Jag och Amy låg där i säkert en eller två timmar och bara pratade med varandra. Jag hörde hur min mobil ringde och jag tog upp den för att svara.
"Oscar" svarade jag enkelt och väntade på svar i andra änden.
"Hola Oscar, ¿qué quieres para alimentos?" Sa Omar med överdrivet seriös spanska.
"Jag må ha dig som bästis, men jag vet inte vad det där betydde" skrattade jag fram och Omar skrattade.
"Vad vill ni ha för mat typ" förklarade Omar och plötsligt slog han upp dörren till vårt rum och la på luren medan han brast ut i skratt. Jag fattar inte varför han ringde när vi var i samma hus, men jag brydde mig inte om det och efter mycket om och men så satt vi allihopa i köket och åt pizza. Det här jullovet kommer bli sjukt bra. Det känner jag på mig...