Before I Leave

{Kapitel 34}

*Oscars perspektiv*
Efter några långa minuter gick jag in igen. Mina tårar brände bakom ögonlocken och mitt hjärta var påväg att sprängas. Vad var det som hade hänt? Jag kände hur jag blev yr och slog mig ner i sängen med en suck. Jag tog upp min mobil och började smsa med Ogge. Amy var hos honom. Såklart var det en lättnad för jag vet att hon är säker hos Ogge, men smärtan sved. Jag vet att hon är sur på mig, men jag fattar fortfarande inte varför. Jag satt uppe den natten. Jag försökte komma på varför allt blev som det blev. Efter många timmars tänkande utan något resultat suckade jag och tog upp min mobil istället. Jag gick in på Instgram och den första bilden som kom upp var en bild på mig och Ogge som han hade lagt ut. "Sometimes man, you have to think before you open your mouth. Your words can hurt." Hade Ogge skrivit och jag rynkade på ögonbrynen. Jag gick in och läste igenom alla kommentarer i kommentarsfältet och tillslut kom jag fram till varför Amy var sur på mig. Kasper. Jag berättade för Kasper att Amy har självmordstankar och han spred det vidare. Nu är varenda fanpage för oss på Instagram bombad med detta rykte. Och det är mitt fel. Jag lovade Amy. Jag såg henne i ögonen och lovade att inte berätta för någon utan hennes tillstånd, tre gånger till och med. Nu fattar jag. Allt föll på din plats. Men allt har fortfarande fel plats. Jag måste ställa allt till rätta innan det blev försent.

*Amys perspektiv*
Jag vaknade i Ogges famn runt 11 dagen efter.
"Godmorgon" viskade Ogge i mitt öra och jag log. Jag är så sjukt glad att han finns här för mig.
"Godmorgon" viskade jag tillbaka och reste mig upp från Ogges famn. Jag ställde mig bredvid sängen och tittade ut genom fönstret. Det var soligt och solen lyste på snön så att den glittrade. Det var vackert. Ogge ställde sig bakom mig och tittade ut han med.
"Klarar du rättegången idag?" Frågade Ogge lågt med en röst som lät som att han inte ville dra upp ämnet.
"Ärligt talat vet jag inte riktigt om jag gör det" sa jag och suckade innan jag rotade fram kläder i min resväska. Jag klädde på mig en tajt, lila tröja och en svart kofta över. Jag tog på mig jeansfärgade jeans och ett guldhalsband som jag hade fått av mamma innan hon dog. Jag har inte använt det sedan hon dog, men just idag känns det som att jag behöver hennes hjälp om jag ska klara av rättegången. Jag suckade igen och flyttade min blick till Ogge som var färdig han också. Vi åt en snabb frukost och fixade iordning oss lite till innan vi åkte iväg till rättegången som började klockan ett. Vi kom dit cirka fem minuter innan och jag hann inte ens se Oscar innan jag satt i ett av båsen nästan längst fram i salen. Jag satt bredvid min advokat och jag kände mig trygg med henne. Lokalen fylldes med folk och det var tydligen fler än jag hade räknat med. Jag slängde en blick bakåt och möttes av Oscars kalla ögon. Jag vände snabbt tillbaka blicken till domaren, men flyttade strax efter det blicken till ingången där pappa kom gåendes med flera vakter runt om sig...