Before I Leave

{Kapitel 10}

*Amys perspektiv*
Hur kom han dit? Varför kom han hit? Vad vill han mig? Vad är hans problem?
"Kan du snälla bara låta mig vara?!" Utbrast jag surt och reste mig upp. Jag började gå mot utgången på bussen för att kunna hoppa av på nästa hållplats. Oscar följde såklart efter mig och ställde sig precis bakom mig så att våra kroppar precis snuddade varandras. Oscar lutade sin haka mot min axel och hans mun kom i perfekt höjd med mitt öra.
"Jag vill bara hjälpa dig" viskade Oscar svagt och jag rös av hans andetag som landade i min nacke. Jag drog ett djupt andetag och vände mig hastigt om. Jag puttade iväg Oscar en bit och drog på ett fejkat leende.
"Låt mig vara. Jag vet att du bara spelar. Jag vet att du inte bryr dig ett skit. Det är mitt liv och jag bestämmer. Tro inte att du kan komma in i mitt liv på två dagar och sedan att jag lägger mitt beslut i dina händer. No fucking way. Du har ingen påverkan alls. Du kan bara dra åt helvete för jag klarar fan inte med en enda falsk person till" nästan skrek jag rakt upp i ansiktet på Oscar och han stod där helt förstummad och tittade på mig med en blick som jag inte kunde tolka. Bussen stannade och öppnade dörrarna och jag sprang snabbt ut och började springa därifrån. Jag har ingen aning om vart jag var påväg. Men jag ville bort. Bort från allt denna skitvärld har att erbjuda. Jag virade runt i utkanten av stan i säkert flera timmar. Jag hade ingen aning om vart jag var eller vad jag gjorde. Min hjärna höll på att explodera och mina känslor också för den delen.

*Felix perspektiv*
"Slaggar ni hos mig eller?" Frågade jag efter ännu några veckor med hårt arbete i studion. Oscar har varit lite off på sistone och det känns som att vi grabbar borde muntra upp honom lite.
"Sure" svarade alla killar enkelt och jag gav ifrån mig ett skratt. Daff höll oss kvar länge och vi började bli lite trötta på hans tjat om att allt skulle vara perfekt. Alla vi är ju perfektionister, men det bli ändå jobbigt när han tjatar om det hela tiden och vi inte får en syl i vädret.
"Men grabbar konserten är om drygt en månad och eran koreografi sitter inte" utbrast Daff och slog ut armarna i en stor gest.
"Chilla Daff, du sa det själv, det är en månad kvar, vi behöver inte slita ut oss ikväll, huh?!" Sa Ogge och vi andra började skratta lätt. Daff suckade och viftade med sin hand som ett tecken på att vi fick gå. Plötsligt var vi väldigt snabba på fötter och på bara några sekunder var vi utanför studion.
"Konserten kommer bli feeeeett" ropade Omar och drog upp på sista ordet med en överdrivet ljus röst. Vi andra skrattade och höll med. Det kommer bli den bästa vi någonsin gjort. Jag är fett taggad. Vi kom snabbt hem till mig och eftersom vi alla var trötta bestämde vi oss för att bara sätta på någon film och chilla. Det tog ett tag för oss att väl komma till soffan eftersom vi höll på att flamsa som idioter. Men när vi väl satte oss i soffan och varvade ner oss blev vi hängiga och trötta. Alla höll på med sina mobiler och ja inte mer med det. Helt plötsligt skrek Oscar till och hoppade upp ur soffan...