Before I Leave

{Kapitel 13}

*Oscars perspektiv*
"Får jag berätta sanningen?" Viskade jag i Amys öra och hon tvekade ett tag, men nickade sedan.
"Amy ehm..." Började jag, men avbröt mig själv när jag insåg att jag inte visste hur jag skulle berätta det.
"Jag stack för att Amy..." Började jag igen, men avbröt mig själv igen. Grabbarna skrattade lite åt mig, men slutade genast när de såg min allvarliga blick.
"Amy skulle ta självmord, men jag stoppade henne i sista sekund" sa jag snabbt och grabbarna ryggade bakåt.
"Seriöst?!" Utbrast grabbarna högt och jag visade snabbt en gest att de skulle vara tysta.
"Vi kan väl skippa all skäll nu... Amy har varit med om tillräckligt mycket idag..." Sa jag lågt och bet mig i läppen. Grabbarna nickade tveksamt och en stel tystnad ägde rum ända tills Omar hoppade upp ur soffan.
"Vi ser på film" sa Omar uppspelt och började rota bland Felix filmer.
"Juste... Mamma och pappa ska vara borta den här veckan och eftersom vi ändå bara ska jobba lite för att det är jullov så tänkte jag att ni kunde slagga här i några dagar?! För du ska väl inte tillbaka till Götet än på ett tag, Omar?" Sa Felix tveksamt.
"Nä jag stannar här" sa Omar ofokuserat samtidigt som han letade efter någon film.
"Jag stannar gärna här i några dagar, mina föräldrar skulle också någonstans" skrockade Ogge fram. Felix vände blicken mot mig som nickade försiktigt mot Amy som låg i min famn. Felix fattade vinkeln och drog handen genom håret.
"Amy?" sa Felix en aning tveksamt och Amy flyttade upp sitt ansikte från min bröstkorg.
"Mm" mumlade hon till svar. Jag såg hur hennes ögon fortfarande var rödsprängda och min tröja hade blivit blöt av hennes tårar.
"Kan inte du också sova här i veckan så kan vi lära känna varandra bättre" sa Felix med en glad ton och jag fick plötligt ett leende på läpparna. Jag tittade på Amy som mötte min blick för en sekund innan hon nickade osäkert mot Felix.
"Men pappa..." Började hon tveksamt, men jag avbröt henne snabbt.
"Honom skiter du i den här veckan, du har precis fått jullov och du ska inte låta honom förstöra det" sa jag och kramade om Amys hand. Hon log tacksamt mot mig och lutade sig mot min bröstkorg igen, men den här gången gömde hon inte sitt vackra ansikte. Efter många minuter av Omars filmval satte han äntligen på en film, och såklart var det en skräckfilm. Jag fattar inte varför han väljer det hela tiden, det är ju alltid han som blir räddast och vi andra sitter och skrattar åt honom. Filmen började och ärligt talat var den skittråkig. Det som höll mig kvar var Amy. Hon var rädd och satt därför ihopkrupen i mitt knä vilket jag tyckte var väldigt mysigt. Mina armar vilade runt hennes kropp och det kändes så bra. Allt kändes så bra. Jag hade helt glömt bort Amys försök till självmord. Jag hade helt glömt bort hennes idiotiska pappa. Jag levde i nuet och just nu var jag så jävla kär i Amy. Filmen var slut efter ungefär två timmar och alla var så trötta och mosiga så vi bestämde oss för att gå till sängs.
"Jag och Amy tar gästrummet" sa jag och blinkade mot grabbarna innan jag drog med mig Amy in till gästrummet.
"Det är väl okej att vi delar säng?" Frågade jag tveksamt och Amy nickade och bet sig i läppen. Hon verkade inte riktigt veta vad hon skulle göra så jag öppnade garderoben som fanns här inne med alla möjliga kläder i sig. Jag kastade fram en stor t-shirt till Amy, hon fångade och bytte om. Efter några minuter kröp vi båda ner i sängen och la oss tätt intill varandra. Jag låg och kramade om Amy bakifrån och lyssnade på hennes jämna andetag.
"Oscar..." Började Amy osäkert och jag väntade på att hon skulle fortsätta...