Before I Leave

{Kapitel 11}

*Oscars perspektiv*
Det har gått ett par veckor och jag och Amy har hängt väldigt mycket faktiskt. Jag har otroligt mycket känslor för henne, men jag har inte riktigt vågat berätta det än. Jag vet inte, men grabbarna säger att jag har varit lite off. Det beror nog på att jag är lite osäker på Amys tankar. Jag vet att hon har självmordstankar och jag vet att jag måste få bort dem. Och det är det som är problemet, jag vet inte hur. Just nu satt jag och grabbarna hemma hos Felix och höll på med våra mobiler. Jag var som vanligt inne på Twitter och kollade min tidslinje. Jag bläddrade och bläddrade, men plötsligt kom det en notis att Amy hade skrivit något. Och ja jag har notiser på henne. Jag gick i på den tweeten och mitt hjärta stannade för någon sekund innan jag fattade vad hon menade. "Förlåt Oscar" hade hon skrivit tillsammans med en bild på hennes fötter som stod på en bro. Jag kände väl igen bron. Den var ganska udda och Amy har tagit mig dit flera gånger. Varje gång vi har varit där har hon sagt att det är där hon ska ta självmord. Därför fattade jag nu exakt vad hon menade. Hon ska ta självmord. När tanken träffade min hjärna skrek jag till och hoppade upp ur soffan. Paniken spred sig och jag tittade skräckslaget på grabbarna.
"Jag kommer snart" sa jag snabbt och sprang ut från huset. Jag vet inte varför jag inte berättade för grabbarna, jag antar att jag drabbades av panik och inte riktigt visste vad jag skulle göra. Jag skyndade mig till min moppe och körde iväg i full fart mot bron.

*Amys perspektiv*
Jag hade bestämt mig. Även om Oscar har bevisat att han inte spelar utan att han faktiskt bryr sig så klarar jag inte det här längre. Bara för att jag har ändrat min åsikt om Oscar så betyder det inte att allt är bra helt plötsligt. Pappa slår mig fortfarande och det finns väl inget annat än detta som kan stoppa honom. Fast han kommer inte bry sig. Han kommer inte ens märka det. Ingen kommer märka det. Bara Oscar. Det är han som får mig att tveka på om jag ska ta ett steg ut från den här bron eller om jag ska stanna. Ja, jag har känslor för honom, men han verkar inte ha känslor för mig och... ja. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag var så bestämd, sedan träffade jag Oscar och allt sprack. Nu står jag här. På bron. Redo för självmord. Jag bet mig hårt i läppen och stängde mina ögon så hårt jag kunde. Mitt hjärta bultade snabbare än någonsin och min hjärna sa till mig att inte ta steget. Men jag visste. Jag visste att det här var ända utvägen. Jag skulle precis ta ett steg framåt när jag hörde någon skrika mitt namn. Oscar. Fan. Jag vände mig om och tittade på Oscar tårfyllda ögon. Han satt på sin moppe och hade dragit av sig hjälmen. Han hoppade upp från moppen och började springa mot mig.
"Ett steg till och jag hoppar" sa jag utmanande med darrig till Oscar och han tvärnitade. Mina tårar rann ner för mina kinder och mina händer och ben darrande.
"Amy snälla lyssna på mig" sa Oscar och gick prövande framåt. Jag tog sats för att hoppa och Oscar flög genast bakåt igen. Jag ställde mig som vanligt igen och väntade på att Oscar skulle säga något...