Så diskret han bara kunde betraktade han den unga kvinnan som stod en liten bit bort. Hon såg avslappnad ut där hon lutade sig mot räcket, som löpte längs strandpromenaden, och blickade ut mot havet.
I vanliga fall skulle han inte ha reagerat. De flesta bar solglasögon och solhattar för att skydda sig. Även om hennes verkade en aning onormalt stora och dessutom hade hon vinklat sin stora solhatt så att ansiktet doldes än mer. Nej, det var den långärmade polotröjan som gjorde att hon stack ut. Ingen vettig människa gick omkring i något sådant en stekhet dag som denna.
Borde han säga något? Var hon i behov av hjälp? Eller skulle hon bara avfärda honom och påpeka att han inte hade någon rätt att lägga sig i?
Han tog ett steg i hennes riktning.
"Ursäkta, är allt som det ska?"
Kvinnan spratt till och såg rakt på honom. Bakom det mörka glaset tyckte han sig skymta hennes ögon och då föll allting på plats.
ŞİMDİ OKUDUĞUN
Veckans fiktion
Genel KurguSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
