Han var nära att stå på huvudet när de snåriga buskarna upphörde och istället övergick i öppen terräng. Flämtande stod han och såg på de två korna ute på fältet. Om han inte hade vetat bättre, skulle han ha trott att han hade klampat in i ett möte mellan två älskande.
Ljudet av en gren som knäcktes fick blodet i hans ådror att frysa till is. Hur var det möjligt att hon hela tiden visste var han fanns?! Det spelade ingen roll hur väl han dolde sig under sin flykt. Hon var honom hela tiden hack i häl.
Det är lönlöst, tänkte han. Det bästa var nog att ge upp.
Med slutna ögon vände han sig om och hoppades att det skulle gå fort.
KAMU SEDANG MEMBACA
Veckans fiktion
Fiksi UmumSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
