Haha, vilket skämt! Så klart att de alltid har en ursäkt att komma med. De kan aldrig ta sitt ansvar!
Hon bet ihop käkarna när hon lämnade tågstationens vänthall och stegade bort mot perrongen. Det var samma visa varje dag - tågen var alltid sena av en eller annan anledning. Idag var det tydligen löv på spåren som var ett stort problem och gjort att tåget var en timma sent. EN TIMMA! Trodde de verkligen att hon hade tid att sitta hela dagen på stationen och vänta på ett tåg som dök upp lite när tågpersonalen själva kände för det? Till skillnad från de, hade hon minsann ett jobb att sköta. Det skulle bli henne ett sant nöje att kräva in sin förlorade arbetsinkomst från tågbolaget sen.
Med blicken fäst i sin telefon gick hon med smattrande steg längs perrongen. Hon kvävde en suck när hon såg att en gammal studiekamrat från universitetet stoltserade med sommarens semesterbilder. Som om någon var intresserad av att se hennes blekfeta kropp inklämd i en minimal bikini?! Var det ens lagligt att klä sig så? I hennes ålder till råga på allt?!
Innan hon ens hade hunnit skrika, hade hon fallit till marken. Och innan någon annan hade hunnit uppfatta vad som hände, hade hon kommit på benen igen. Tack och lov var det bara hennes bakdel som fick sig en ordentlig törn. Det sista hon hade behövt den här dagen, var en hjärnskakning också.
På darrande ben och med blossande kinder plockade hon upp sin telefon. Bakom sig hörde hon det välbekanta suset i spåret.
YOU ARE READING
Veckans fiktion
General FictionSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
