Med blandade känslor satt hon alldeles stilla på bänken och betraktade den lilla igelkotten som ivrigt mumsade i sig en groda.
Till en början hade hon velat skrika åt igelkotten och skrämma den på flykten. Ögonen hade fyllts av tårar när hon tänkte på den stackars lilla grodan. Vilken grymt öde!
Å andra sidan var inte världen eller ens livet rättvist. Det var bara en enda regel som gällde: att ätas eller äta. Hon om någon borde veta det.
Motvilligt såg hon bort och svarade istället i sin ringande telefon.
JE LEEST
Veckans fiktion
Algemene fictieSedan den 3 januari 2020, publicerar jag varje fredag ett inlägg på mitt Instagramkonto under titeln och hashtagen "Veckans fiktion". Här kommer jag att samla dessa kortare texter så att även du får möjlighet att läsa dem. "Veckans fiktion" är inspi...
