# 28 (2020)

2 1 0
                                        

När vattendropparna landade på henne, kändes det som att bli träffad av småsten. Värken i fötterna tilltog varje gång fötterna träffade marken. Det var inte långt kvar nu. Bara en liten bit till. Det kunde gå.

Hon andades ut så snart hon nådde gångtunneln. Med händerna på knäna stod hon och flämtade. Det enda hon kunde höra var pulsens dånande slag.

Mullrandet fick henne att hålla andan ett ögonblick. Hade hon verkligen hört rätt? Eller var det utmattningen som spelade henne ett spratt?

All tvekan försvann när nästa muller rullade över himlen. Nej! Det fick inte vara sant!

Med blicken riktad mot den svarta himlen, kände hon hur all färg försvann från ansiktet. De var här...

Veckans fiktionDonde viven las historias. Descúbrelo ahora