You And I ~Oscar Enersad~

The truth 18.

Wilmas perspektiv(följande dag)

Jag och Ogge var på väg till starbucks. Jag visste att han kanske inte kommer att bli glad av min lilla överraskning... men det får han väl leva med, jag gör det ju faktiskt för hans skull!

Då vi kom fram gick jag och beställde en cappuccino och en frappe +två stora bullar.

Jag fick allt på en bricka och vi satte oss vid ett bord lite mera avstängt i ett hörn.

"Såå... jag hörde att det gick bra igår kväll?" Han gav mig en usel pedoblick. Jag skrattade lite smått.

"Berättade Oscar om "sura tanten"?" "Nej vadå har jag missat nått?" Jag harklade lite och skrapade mig i nacken.

"Neej... bara att jagochOscarkyssteslitevälintensivtpåstrandenochsåkomnånkärringochsaattvimåsteslutaochhonvatypjättesurpåoss..." "öhh... jag fattade typ hälften av det där men...okej?" Jag skrattade och kände hur det sedan vibrerade i fickan. Jag fiskade smidigt upp moblien.

Från Emilia: jag kommer om typ en minut! Sorry att jag är sen... bussen var jätte försenad!

Till Emila: Det är ok☺ men skynda!

"Vem var det där?" Jag tittade upp och såg Ogges frågande ansikte.

"Öhmm... sanningen?" Han tittade konstigt på mig och ryckte sen på axlarna och tog en tugga av bullen.

jag såg dörren öppnas och in kom hon. Hon tittade nervöst på mig innan hon satte högra foten framför den vänstra och kom mot vårt håll. Hon satte sig ner bredvid Ogfe som tittade på henne med rädda ögon. Han skulle precis stiga upp men jag han ta tag i han.

"Ogge... lyssna på henne..." san satte sig ner igen och tittade bara tomt framåt.

Emilias perspektiv

"Ogge... lyssna på henne..." han satte sig ner och jag gav ett tacksamt leende till Wilma.

"Öhmm... jag vet att du hatar mig... och det har du rätt till! Jag behandlade dig inte bra. Inte bra alls... men jag hade mina skäl!" Han suckade och himlade med ögonen. Jag sökte med blicken efter hjälp från Wilma och hon gav mig en såndär keep-on-du-klarar-det blick.

"Jag vet att du troligen inte kommer att tro mig men... Min pappa sitter i fängelse och... Anna, Moa och Saga fick reda på det och... dom sa att om jag inte gör som dom säger... kommer de att berätta det för alla! Och som du säkert vet så dog min mamma då jag var liten så då var det ingen som tog hand om oss 4 barn... så om polisen skulle fått reda på att vi bodde ensamma skulle de splittra oss till olika fosterhem... så pappa ljög för polisen och sa att mamma levde och tog hand om oss. Hur som helst... det tjejerna tvingade mig att göra var att va elak och mobba dig. Eftersom att Sagas pappa va polis så kunde de inte göra det själv så de tvingade mig att göra det... Jag ville verkligen inte! Men jag var tvungen för att hålla min familj säker. Men så klart så berättade Saga för sin pappa att vi lever utan föräldrar så de splittrade upp oss iallafall! Så jag flyttade från Stockholm till en fosterfamilj här i Göteborg. Men snälla Ogge du måste tro mig! Jag ville aldrig göra alla de där sakerna till dig... faktum var att... jag faktiskt gillade dig..."

Jag sänkte mitt huvud och kände hur tårar rann ner för mina kinder. Jag kände en varm hand på min och tittade upp. Det var Ogges hand.

"Förlåt..." han tog in mig i en varm kram.

"Det gör inget... och jag är väldigt ledsen för allt med din familj..." jag drog mig ur kramen gav han ett stort leende

Ogges perspektiv.

Jag tycker så jäkla synd om henne! Ja... hon mobbade mig och ja... jag grät ofta för det. Men hon hade fan haft det 97 gånger värre! Och om ni vill veta en liten hemlighet...

Jag hade en crush på hon för ett par år sen. Och efter detta hoppas jag att jag kan få de tillbaka dom känslorna!

"Dr Phil slår till igen!" Jag vände mig mot Wilma som satt med armarna i vädret. Hon hade rätt!