You And I ~Oscar Enersad~

Not Loved 23.

Tidigare...
"Det ska jag berätta nu..."

Wilmas pov.

"Jag blev arg på dig för många olika anledningar... så jag åkte hem. Jag åkte med buss till Arlanda och åkte därifrån men flyget hem."

Flashback.

Jag klev ur taxin som nu stod parkerad utanför vårt hus. Tog min väska och gick mot dörren. Jag hade ingen hus nyckel så jag ringde på dörren. Efter ett par secunder öppnades dörren. Det var Emmy som öppnade. Hon tittade först undrande på mig. Hade hon glömt vem jag var eller?

"Hej Emmy! Det är jag... !" "Är det verkligen du!?" Jag skrattade och nickade.

"Men... mamma sa..." hon sa inte mer.

"Vad har mamma sagt?" Hon såg orolig ut.

"Hon sa att du dog i en bilolycka..." Tiden stannade. Hörde jag rätt eller?

"Emmy... var är mamma?" "Hon är i prisrummet och putsar alla pokaler!" "Vi har väl inget 'prisrum'?" "Mamma har gjort om ditt rum till ett..." Då kunde jag inte hålla mig längre. Jag rusade in och uppför trappan och in i rummet.

"Va FAAN går du och säger till Emmy att jag död för?!" Ilskan kokade inom mig. Mamma vände sig mot mig och tittade lite irriterat på mig.

"Jag tänker inte komma på någon lögnaktig ursäkt... Det är bara så att du är en stor skam för vår familj och resan till Sverige var bara ett sätt att hålla dig härifrån! Men tydligen räckte inte det..." sa hon och kollade äcklat på mig. Jag visste inte vad jag skulle göra, skrika, gråta, slå henne? Men jag kunde inte göra nånting alls... jag bara stod där, som paralyserad.

"Det är bara så... ingen i vår familj bryr sig om dig längre!" Då brast det...

"Då antar jag att jag inte har någon mamma längre..." jag gick sakta ut ur rummet och ner för trappan, tog tag i väskan och gick in till badrummet och hämtade ett par rakblad. Jag tog mina pengar jag hade gömd bakom en tavla innan jag lämnade huset. Jag började gå mot Saras hus eftersom att hon var den ända här som var snäll till mig. Men då jag kom fram till hennes hus var det något som inte stämde... klockan var nu 7 och man hörde hur musiken lät hur högt som helst. Jag knackade på dörren och en tjej öppnade. Efter en stunds studerande från topp till tå märkte jag att det var Sara. Hon hade en svart tajt rumplång klänning och flera ton smink på sig.

"Sara? Är det du...?" Hon himlade med ögonen.

"Öhh... Of course! Vem annars? Men vem fan är du?? Oh just det, nu minns jag... Fettot!" Dom orden chockade mig. Varför sa hon så?

"Vem är det babe?" Det var Jocke... han ställde sig bredvid Sara och började kyssa henne på halsen. Efter ett par sekunder slutade han och vände huvudet mot mig.

"Aahh... det är den dära..."

"Men hur...?" Var det enda jag fick ur mig.

"Alltså fattar du trögt eller?! Jag och Jocke har varigt tillsammans i flera år! Jag var bara kompis med dig för att bråka med dig ju! Du är en fet LOSER!" Jag vände mig om och sprang iväg. Jag visste inte vart jag skulke gå men jag var tvungen att gå nånstans ju! Jag började gå mot flygplatsen som låg ca 2mil från var Sara bodde. Jag kunde ju alltid bo hos Katia?

Jag gick i flera timmar innan jag var framme. Klockan var nu typ halv ett på natten. Jag gick in till flygplatsen och letade upp en toalett. Sen kollade jag när följande flyg skulle åka. Om 9 timmar... jag lade mig ner på en bänk och försökte sova. Jag slumrade till ett par gånger men jag vaknade nästan lika fort igen... då klockan var 6 gick jag på toaletten och försökte snygga till mig lite. Sen gick jag och checkade in. Det tog en hel timmme! Jag gick till en taxfree shop och köpte nåt att äta. Jag hade ju inte ätit nåt sen på planet hem... en halvtimme innan flyget skulle åka fick man gå ombord, vilket jag gjorde.

(I Stockholm)

Jag betalade för en taxi som tog mig till ecpressohouse. Det fanns fri WiFi så jag kollade runt lite på socialamedier. Jag gick in på twitter och kollade på Katias account. Hon hade Tweetat igår kväll att hon och daff skulle vara på en "mini" semester i Götet. Där sprack min plan... Jag visste inte alls vart jag skulle gå för Ogge var inte heller hemma... han hade åkt för att hälsa på hos hans mormor som bor på Gotland. Så det fanns bara ett alternativ kvar... ett alternativ, jag inte ens ville tänka på... Det gjorde bara för ont.

Jag bestämde mig för att såva på en bänk nånstans i någon park eller nåt. Men nu var klockan bara sju och jag var jätte hungrig! Jag hade inte så mycket pengar så jag gick till donken och köpte mat. Då jag var klar hade klockan hunnit bli 8 ock jag kände hur trött jag var. Jag hade ju inte riktigt kunna sova på en bra stund. Jag sökte upp första bästa park och lade mig på en bänk. Jag somnade.

Jag vaknade klockan 23 igen. Jag tittade runtomkring mig. Det fanns några fyllon ett par tiotal meter bort. Dom kom emot mig, jag reste mig upp och småsprang därifrån. Men på grund av min trötthet och min tunga väska, orkade jag inte långt. Jag satte mig på vägkanten och började gråta. Mitt liv var förstört. Min familj älskar mig inte, min "bästa vän" utnyttjade mig och den personen jag älskar... hatar mig...

Jag öppnade kappsäcken och drog ut min toalettväska. Tog ut ett rakblad och tittade på det. Jag gjorde det... Nåt jag låvat mig själv att aldrig göra... 3 på ena, 2 på den andra. Jag har hört att människor känner en lättnad då dom gör det, men... jag kände inget. Inte en ända känsla. Jag orkade inte bry mig... Jag var tvungen att åka hem till Oscar. Bara EN natt! Det är allt jag behöver. Det tog mig en kvart att gå dit. Jag ställde mig famför dörren och försökte andas så lungt som möjligt. Jag ringde på dörren. Flera gånger. Dörren öppnades och där stod han. Oscar... Den finaste och snällaste personen i hela världen! Hur kunde jag lämna han...

Slut på flashback

"Men varför lämnade du mig? Vad gjorde jag för fel?" Oscar tittade mig djupt in i ögonen.

"Det hände då jag var 4..."

*

Detta kapitlet tog FOREVER att skriva! Och jag blev inte ens nöjd... Men aja, hoppas att ni gillar den☺

Xoxo