You And I ~Oscar Enersad~

Tårar 6.

Oscars perspektiv (nästa morgon)

Ja vaknade med mina armar runtom Wilma. Hon är så vacker då hon sover. Ja steg försiktit bort och gick ner för att laga frukost som vi sen kunde äta i sängen. Ja fixade mackor och juice och så tog ja apelsiner från kylen. Ja satte allt på en bricka och gick upp.

Wilmads perspektiv

Då ja vaknade på morgonen va ja lite förvirrad. Ja va ju inte hemma hos Ogges, och ja hade såvit me kläderna på. Ja gick fram till en dörr och öppnade men där var bara ett badrum. Då hörde ja någon koma fram till dörren och vred på handtaget... Och Oscars huvud tittade in.

 "Gud va du skräms!" Han skrattade

 "Men de e väl meningen att om man ska ha frukost vid sängen så ska man väl va 'i sängen'!" Nu va de ja som skrattade. Ja kröp tillbaka in under täcket och Oscar kom tätt efter. Han hade bara mjukisbyxor på sej vilket betyder "abs warning!!!"

 Vi satt i sängen och åt, pratade om allt möjlit, och skrattade. Då vi ätit klart lyfte Oscar bort brickan och vände sej mot mej. Han bara låg där och och tittade rakt in i mina ögon. Han flyttade sitt huvud närmare mitt så ja kunde känna hans andetag flåsa mej i ansiktet. Utan att hinna tänka längre kände jag hans underbart mjuka läppar mot mina. Kyssen var helt underbar och ja kysste tillbaka.

 "Oscar..." "mmh" jag drog snabbt ifrån.

 "Ja kan inte...!" Ja satte mej upp på sängkanten med mitt ansikte i mina händer. Ja kunde inte hålla tillbaka mina tårar.

 "Varför?" Ja svarade inte.

 "Wilma, varför kan du inte?:/" "ja... ja vet inte!" "Wilma du kan prata me mej! Jag gillar dej verkligen jättemycket..." ja tittade upp på han. Han hade ett seriöst leende på läpparna.

 "De e bara de att... att ja har väldigt svårt att lita på människor..." "men du kan lita på mej!" "Javet... men om du inte tycker om mej då" "men ja sa ju att ja tycker om dej jättemycket!" Ja suckade... ja viste int va ja skulle säga. Ja vill ju va med han.

 "Ja tycker också om dej jättemycket. Jag skulle väl bara inte klara av att fler personer lämnar mitt liv. Ch om du skulle göra det så skulle ja inte ha nåt att leva för längre!" Nu forsade mina tårar om ja ändå bara skille ha kunnat berätta för Oscar om min familj och om Jocke och alla de andra mobbarna, om jag kunde visa han mina blåmärken och det stora ärret jag har nedanför min navel.

 "Ååh Wilma, ja tänker aldrig lämna dig!" Han drog in mej i en stor härlig kram. Ja snyftade

 "Jag låvar..." han kysste min panna och jag nickade.

*

Jättekort kapitel jag vet!! Det kändes bara bra att avsluta just där:)
Ska försöka hinna skriva ett till idag :)
Inte så jättebra idag häller... ja suger på att göra början då ja skrivet:(
Men ja tänkte att Katia och Daff skulle kunna bli lite mer än "bara vänner" va tycker ni?
Så komihåg att komentera och rösta!

Xoxo