You And I ~Oscar Enersad~

Blind. 28

Okejj, ett nytt kapitel nudå! Och jag vill bara påpeka att detta kapitlet var lite jobbigt för mig att skriva på grund av att denna händelsan hände mig, då jag var 4 år. Men jag är sjukt glad att allt gick så bra tillslut så att jag kan se.
Så om ni tycker att denna "storyn" är värt nånting så lämna gärna en kommentar eller rösta

Tidigare...

"Det hände då jag var 4..."

Oscars pov.

 "Då jag var liten hände det en hel del i mitt liv... Men då jag fyllt 4 år tre månader tidigare hände det värsta..."

På två veckor blev jag nästan blind... På två veckor gick min syn från nästan helt perfect till att inte kunna se alla färger, föremål och människor. 

Jag älskade att rita och gjorde det hela tiden. Inte för att skryta men jag var ganska deuktig för att vara bara 4 år! Jag, min bror, syster, mamma och pappa var hemma hos min mormor och morfar då de märkte att jag inte såg så bra... Min pappa satt och kastade boll med min syster. Jag ville också va med så min pappa, utan att jag märkte något, kastade bollen till mig. Det enda jag gjorde var att fråga varför han inte kastat bollen än, fast den låg typ den decimeter från min ena fot. Jag hade bara inte sett den... Så han gav mig en målarbok, en sådan med omålade bilder i. Jag ritade lite i den men slutade ganska snabbt. jag vände mig till min pappa och sa "Pappa den fungerar inte!" Han tittade på pappret jag ritat på. Den var full av röda sträck och cirklar som JAG hade ritat dit. Det som var ännu konstigare var att jag hade ritat med en krita, så den funkade visst! Jag hade inte sett att färgen hade lämnat kritan och lade sig som röda spår på pappret.

Den dagen åkte vi för första gången till sjukhuset. Läkare tog olika prover på mig, så mycket som 20 (blod)flaskor med blod. De sa dock att de inte kunde göra något så de skickade oss till ett stötte sjukhus som låg ca 4 timmar bort. Där gjorde de ännu flera undersökningar. De fick reda på att jag hade en sjukddom i ena ögat som heter "grå starr", vilket innebär att linsens celler dör och blir gråa vilket förhindrar ljus att nå näthinnan. Denna sjukdom är väldigt vanlig hos äldre medans den är ovanlig hos små barn. 

Jag blev opererad i båda ögonen.

De kallade mig för ett litet mirakel eftersom att jag efter operationerna inte mådde alls dåligt. De hade mig att rita på en "tuchtavla" där jag ritade en VÄLDIGT detaljerad prinsessa. De hade bytt ut mina linser mot plastlinser. Och jag fick glasögon!

Hela mitt liv har människor drivit med mig för glasögonen, men dock bara människor som inte gillade mig vilket var en hel del! Det var därför jag stack... jag blev ledsen för att du sa att jag var blin och jag trodde att du inte brydde dig om mig efter mitt förflutna. Men så fort jag åkte ångrade jag mig men jag vågade inte vända tillbaka. Och desto mer jag tänkte på hur jag reagerade, kände jag mig bara mer dum...

Jag är ledsen..."

Jag klev upp från stolen och gick runt bordet och gav Wilma en stor kram.

"Du ska inte känna dig dum, det borde jag göra... och jag är sjukt ledsen för att jag skrek så på dig..." Hon log och kramade mig tillbaka.

"Så du tänker inte lämna mig...?" Jag titte förskräckt på Wilma.

"Det skulle jag aldrig göra gumman! Hur kan du ens säga så!?" Hon sänkte blicken.

"För att ingen älskar mig..." jag kände hur det stack till i hjärtat. Jag vände upp hennes huvud så hon tittade på mig.

"Jag älskar dig! Jag har gjort det hela tiden och kommer alltid att göra det!" Hon nickade och grävde ner sitt ansikte i mitt bröst.

"Men Oscar...?"

"Aa?"

"Kan du göra en sak för mig?"

"Vad som helst gumman!"

"Kan du lära mig att dansa?"

"Varför då?"

"Jag vill visa mamm... henne att jag duger till!" Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ville att hon skulle förstå att hon inte behöver kunna något speciellt för att räcka till!

"Är du säker på att det är de du vill?" Hon nickade

"Hundra procent!"

*

Sorry guys för att det tog så sjukt länge för mig att uppdatera... har helt enkelt inte haft tid...
Men hope you like it och kommentera och rösta!

Xoxo