You And I ~Oscar Enersad~

Bingo! 11.

Oscars perspektiv(köpcentret)

"Såå... vad behöver min lilla prinsessa?" "Allt!" Hon kollade runt i butiken vi gått in till. Jag skrattade och sprang efter henna bland kläderna. Efter ett tag hade hon värsta klädhögen i sina armar. Jag kunde inte sluta att le.

"Jag går och provar nu, kommer du med?" "Aadå!" Jag visade vägen till en provhytt och hon hoppade in.

Katias perspektiv (samtidigt)

Nu hade alla åkt. Det va bara jag och Daff kvar så nu hade jag min chans.

"Du Daff...?" "Aa?" "Jag måste prata med dej lite." "Okej, prata på du" "alltså detta e jätte svårt men... jag tycker om dej... som, mer än en vän..." jag tittade upp mot daff och han bara stirrade på mej. "Ja... jag måste gå...!" Han gick ut med snabba steg från studion och jag hörde en hård smäll då dörren åkte igen. Vad fan har jag gjort!? Han kommer aldrig att vilja prata med mej igen...! Jag satte mej ner på gålvet med huvudet i händerna. Tårarna ran... jag försökte inte änns stoppa dom. Jag hade ju nyss förstört mitt liv...

Wilmas perspektiv.

"Jg älskar alla dehär kläderna!" Sa jag då jag kom ut ur provhytten. "Men köp dom alla då!" "Men jag har inte råd!" "Då betalar jag dom!" "Osc..." "Jag betalar!" "Okejjdå..." han gav mej ett segrande leende och jag gav han en kyss på kinden. Vi gick fram till den tomma kassan och jag lade kläderna på disken(vet inte vad den heter...).

"Det blir 1020kr" shit va dyrt! Oscar tog fram sitt bankkort och knappade in koden. "Vilken snäll kille du har" sa kasörskan till mej och jag nickade med ett brätt leende. Oscar tog kassen från disken och vi gick ut ur butiken.

"Ska vi gå på fika?" Frågade Oscar och jag nickade. Vi tog varandras händer och gick till espressohouse och köpte varsin latte. Min mobil ringde. Det va kat (w wilma, k katia)

W: hej katja! Hur är det? (Jag kunde höra hur hon snyftade) kat?

K: jag berättade mina känslor för daff...

W: jaa? (Hon började gråta.)

K: han sa inget! Han bara sprang ut... nu har jag förlorat den bästa personen i mitt liv! (Jag svalde... jag kunde inte sluta tänka att det var mitt fel... det va ju jag som hade uppmuntrat henne till det.)

W: kat jag e så ledsen... men han sa ju inte att han inte hade känslor för dej eller hur? Han kanske känner samma sak men vågar inte berätta?

K: ja jag hoppas det... tack Wilma för att du alltid finns där för mej! (Jag log)

W: tack själv! Vi ses gumman!

K: aa puss!

Vi la på.

"Vad var det där om?" Oscar tittade undrande på mej. "Tjaa... katia har massa känslor för daff, jag uppmuntrade henne att berätta för han och hon gjorde... men vi fick inte den reaktionen vi hoppades på... han hade bara rusat ut..." han nickade. "Vill du att jag och killarna ska prata med han?" "Isåfall måste det vara diskret... han får inte veta att NI vet" svarade jag och han nickade. "Vi ska till studion imoron igen så vi kan fråga då? "Vad bra! Då får jag dra med Katja och shoppa så länge" "igen!?" "Aa...!" Jag skrattade och det gjorde Oscar också.

Sen åkte vi hem och åt pasta och bolognese, Oscars favorit! Sen gjorde vi inte så mycket mer än att planera morgondagens "uppdrag". Oscar hade ringt killarna att de skulle komma över imoron bitti och att de skulle bli informerade om situationen då. Sen gick vi och la oss fast klockan bara var 10 för att vi inte skulle försåva oss då.

Oscars perspektiv (Nästa morgon)

Jag hade en konstig dröm om att vi försåvit oss och att Omar hoppade i våran säng... vänta... det var ingen dröm! Omar stod seriöst och skuttade runt i sängen. Jag tog upp min kudde och slängde den hårt i ansiktet på han sa att han snubblade och gjorde en bakåtkullerbytta ner till gålvet. Wilma hade också vaknat och satt nu och gapskrattade i sängen. Klockan var nu 9, alltså två timmar tills danslektionen

"...så det är så vi ska göra!" Alla nickade och verkar ha fattat "planen". Nu var det en halvtimme kvar innan lektionen skulle börja, men vi åkte redan nu så att Wilma skulle få ut Katia så snabbt som möjligt. Då vi kom in till lokalen satt Katia på golvet och kollade på mobilen. Wilma gick fram till henne och de pratade lite innan de gick ut. So far So Good...

Vi väntade i 5 minuter innan daff kom in. Han satte på musiken till Ballin' och vi började dansa. Efter ett tag hade vi kört 4 låtar och tog en paus. Mina ögol sökte efter Daff. Han satt på en stol längst bak i salen. Jag kollade på de andra och de fattade direkt. Vi satte oss ner på golvet vid stolen Daff satt på.

"Vad tänker du på?" Frågade Ogge "inget..."" komigen Daff, vi ser ju att du er lite underlig idag... vad e det" frågade Felix. "Ähh, det behöver inte ni bry er i..." "men om vi vill då?" Frågade jag. Han suckade och började berätta allt vi redan visste "... och jag känner mej så dum som bara gick ut! Jag tror att jag känner lika dant men jag har bara så svårt att visa mina känslor!" BINGO!!!

*

Nytt kapitel ute! Är oxå jätteglad för nya läsare!! Så mr daff känner lika dant men kan inte berätta för Katia?? Tja du måste väll? Har ni drama ideer så tar jag gjärna emot dem, behöver mer inspiration! Komentera och rösta!

Xoxo