~ The Companions ~

~ Del två ~

Vagnarna med fångar är inne i byn. Den första har stannat och vår vagn ska precis ställa sig bredvid. Vi hoppar nerför vagnarna och står på ett led. Jag står bakom Ralof och en kvinna står bakom mig. Jag är säker på att jag är den yngsta här.

De puttar fram den första i ledet och inspekterar honom. De ser noggrannt till så att han inte har något annat än kläder på sig. Jag måste gömma spiken.

Under tröjan? I munnen? Det enda stället är i håret. När ingen ser lägger jag ner spiken under det översta lagret av mitt mörka, tjocka hår.

Nu är det min tur. Jag ser fångarna innan mig gå in i en byggnad. De känner så att jag inte hör gömt något under kläderna. De kollar i munnen, under armarna, i händerna.

"Ren" Säger en man som håller i en fjäder och en tjock bok. "Namn?"

Jag blänger mot honom. "Nikita, från Roriksted." Han nickar och skriver in det i boken. En av dem tar ett hårt grepp om min överarm och leder mig mot byggnaden. Han öppnar dörren och vi går in.

Det är mörkt och luktar damm. Det är två långa korridorer åt båda hållen. Vi går mot en trappa som sträcker sig en våning ner. Där finns det massor av fängelseceller. Jag ser mig omkring. Som Ralof sa, så var det korta fönster strax under taket, där solen starkt lyser in. Vi går in i ett rum där det finns tre celler. Vad jag ser så sitter ingen i någon av dem, men jag är inte säker. "Stanna" mumlar mannen. Jag stannar utanför en liten cell och han låser upp. Han öppnar gallerdörren. "In" Jag går försiktigt in och han stänger dörren. Han låser med tre hänglås och ett inbyggt.

Inne i cellen finns det en hjortfäll som tydligen ska vara en 'säng' och en gallerlucka med ett lås på. Den leder in till en gång under byggnaden. Solen lyser starkt in genom det lilla fönstret.
Glas

Jag sätter mig på fällen och tar ut spiken som satt fast i en hårknut.

Jag ska ut idag.